Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfordringsorter, utefter hvilka kolkärrorna gå lastade
ned till korgstaden eller schaktet och tomma upp,
äro försedda med bromstillställningar och kallas
bromsorter. Brytningen tillgår sålunda, att vid
liggandet inhugges en schram åtskilliga fot djupt,
hvarefter den på detta sätt nedtill frigjorda
kolbanken löskilas äfven ofvantill, genom hvilket
förfarande kolet erhålles i stycken af största möjliga
form. I stället för kilning brukas äfven sprängning
med krut. För kolens framskaffande till korgstaden
begagnas ej sällan hästar, men vanligen sker det dock
med menniskokraft.
Hästar begagnas i synnerhet i grufvorna vid det
bekanta franska jernverket Creuzot i departementet
Saône-et-Loire. En gång väl nedkomna genom schaktet,
få de sällan åter skåda dagens ljus, ty om redan
deras nedforslande i grufvan ej är någon lätt
sak (se fig. 119), torde svårigheterna vid deras
fraktande tillbaka upp genom schaktet vara minst lika
stora. Man må emellertid ej föreställa sig, att det
underjordiska vistandet verkar menligt på hästarnas
välbefinnande. Tvärtom trifvas de synbarligen
rätt bra och uppnå i allmänhet der högre ålder än
ofvan jord. Deras alltid lika beskaffade föda och
arbete, äfvensom likformigheten i åtskilligt annat,
i synnerhet temperaturen, synas väsentligt bidraga
till detta deras välbefinnande. Äfven i Staffordshire
i England är det ganska vanligt, att utfordringen i
orterna sker med hästkraft.
Att i kolgrufvorna, der otaliga massor skola spelas
upp genom ett och samma schakt, för detta ändamål
använda tunnor skulle ej förslå. Redan omlastningen
från kärrorna i uppfordringskärlen skulle taga
för mycken tid och arbete i anspråk. Man begagnar
sig derför af de redan förut omtalade och å fig. 73
aftecknade uppfordringsställningarna, som för öfrigt
kunna vara på åtskilligt sätt bygda. För uppfordring
af kol pläga de vara så inrättade, att de rymma fyra
kärror (hundar), som, sedan de spelats upp ur grufvan,
antingen urstjelpas öfver en stor, lutande kolharpa,
som sorterar kolen efter olika groflek, eller ock
aflastas omedelbart i jernvägsvagnarna. Ur många
schakt kunna dagligen uppfordras vid pass 12 000
centner. Ar 1862 lemnade de westphaliska grufvorna
omkring 95 millioner centner kol.
Äfven Saars flodområde är utomordentligt rikt på
stenkolsflötser, som ligga hopträngda på en ganska
liten yta mellan S:t Ingbert och Saarbrücken. Här
erhöllos 1862 inom både Preussen och Baiern ungefär
60 millioner centner kol.
De oberschlesiska kolflötserna, hvilka stöda sig mot
Riesengebirge, gåfvo 1862 nära 78 millioner centner,
medan de sachsiska i trakten af Zwickau och Plauen
endast lemnade ungefär 27, samt Böhmens, Mährens och
österrikiska Schlesiens flötser 42 millioner. De
vid Osnabrück, på Harz, på Schwarzwald och inom
limburgska området arbetade flötserna lemnade
årligen 1 3/4–2 1/2 millioner. Alltså erhöllos ur den
tyska stenkolsformationen redan for tio år sedan
ofantliga kolmängder. Men sedan dess har afkastningen
ytterligare ökats rätt betydligt. År 1865 upptogos
inom den tyska tullföreningen omkring 512 millioner
centner stenkol och 159 millioner brunkol eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
