Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans nära 700 millioner centner fossilt kol.
I denna kolbrytning deltog Preussen till mera än
fyra femtedelar, nämligen med 437 millioner
centner stenkol och nära 120 millioner centner
brunkol. Österrike lemnade samma år vid pass 67
millioner centner stenkol och 53 millioner centner
brunkol.
Belgiens rika stenkolslager, som, fortsättande från
Aachen och Eschweiler öfver tyska gränsen in på det
belgiska området, sträcka sig vidare öfver Verviers
och Liege till Tournay, lemnade år 1855 201, 1860
229 och 1864 267 millioner centner stenkol, medan
i Frankrike afkastningen ökades från 253 millioner
1863 till 287 millioner 1864.
Men bland alla europeiska länder är Storbritannien
rikligast försedt med detta bränsle, hvaraf
der erhöllos 1855 1540, 1860 1988 och 1865 2345
millioner centner, sistnämda års brytning värderad
till ungefär 4 400 millioner rdr. Deraf utfördes
215 millioner centner, 693 millioner åtgingo för
jerntillverkningen, och 1 433 millioner förbrukades
inom landet på annat sätt.
Sådana oerhörda brytningsbelopp ha helt naturligt haft
till följd, att man med oro gjort sig den frågan,
huru länge jordens kolförråd, med den förbrukning,
som nu eger rum, skall kunna räcka.
Ett hela jorden omfattande svar på denna fråga
kan emellertid ej lemnas, emedan den undersökning
rörande flötsernas mäktighet och utbredning som
skett å nu kända kolfält, mångenstädes är allting
annat än fullständig. Men i det britiska riket äro
förhållandena bättre kända, och om man antager
att en kolbrytning efter nu varande måttstock ej
är utförbar till större djup än ungefär 4 400 fot,
beräknas den massa stenkol, som der ännu vore
att tillgå, utgöra i rundt tal 190 000 millioner
centner, som således redan efter 80 års förlopp
borde vara förbrukade. Beräkningar af detta slag
äro dock till sin natur föga tillförlitliga, och i
allmänhet taget behöfva vi ännu på länge ej frukta,
att den underjordiska kolrikedomen skall komma
att tryta. Rysslands kolfält vid Tula, Rjäsan,
Donets, Litvinsk i Ural med flera ställen äro mycket
betydande, men hittills föga tillgodogjorda.
I hvad mån de i Skåne under de senaste åren upptäckta,
mera betydande stenkolsflötserna, hvilka anses
tillhöra juraformationen, kunna för Sverige blifva
en källa till rikedom, torde inom en ej mycket
aflägsen tidpunkt kunna med någorlunda visshet
utrönas. Några bland dessa flötser med en ringa
mäktighet ha bearbetats dels redan så tidigt som på,
1600-talet, dels, såsom vid Höganäs, från slutet
af förra århundradet, dels endast under de senaste
åren. Den årliga brytningen har dock, i jemförelse
med andra länders stenkolsafkastning, varit nästan
försvinnande liten, och möjligheten af arbetets
vinstgifvande fortsättning väsentligen berott på den
i lagervexling med kolskikten förekommande värdefulla
eldfasta leran. Dessa flötser hafva legat ända till
300 fot djupt. Men nu har man genom de senaste årens
borrningar funnit, att den skånska liasformationen
innehåller vida större skatter, än man dessförinnan
kunnat ana. Så t. ex. har man vid Jernvägen mellan
Ramlösa och Raus stationer, sydost om Helsingborg,
utom åtskilliga smärre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
