Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exploderande gaser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EXPLODERANDE GASEU.
193
Kol. Yäte.
Syre och qväfve. Askbildande ämnen.
Backkol 81,71-89,50% 4,83-5,66’%
4,29-9,12% 1,00-5,23%
Sinterkol 75,38-82,72 » 4,79-5,29 »
9,02-11,75 » 0,28-11,86 >»
Sandkol 63,28-76,84 » 4,35-5,79 »
13,17-17.91 » 0,89-19,20 »
I backkolet har förvandlingsprocessen fortskridit
längre än i sandkolet, der halten af gasformiga
ämnen, enligt Regnaults undersökningar, ligger
emellan 23,7 och 17,52 procent. Hos intetdera
fossilet behöfver dock denna förvandling anses
afslutad, och att hon verkligen ej är afslutad,
bevisa de i stenkolsgrufvorna ur flötserna allt jemt
framträngande gaser, som omöjligt kunna 3ia något
annat ursprung än de organiska beståndsdelarna i de
till kol förvandlade växterna och som vid den mycket
långsamt fortgående kemiska upplösningen måste i
följd af sin flygtiga art skilja sig från det fasta
kolet eller endast kunna förmå en mindre del deraf
att göra sällskap. Och man torde med skäl få antaga,
att äfven sandkolet skall under tidernas lopp afskilja
allt mera af sina gasformiga enkla ämnen, syre, väte
och qväfve, samt fortfarande utdrifva syre-, väte- och
qväfvehaltiga gaser, så länge det ännu har något af
samma ämnen qvar att aflåta, Men, såsom redan blifvit
sagdt, följer äfven en del af kolet med, förenadt med
väte till en bränbar gas, sump- eller grufgasen, som,
när han i någon betydande mängd uppträder i grufvorna,
kan föranleda de förfärligaste olyckor.
Dels är nämligen grufgasen alldeles otjenlig for
inandning och alltså högst giftig för menniskor
och djur, som dväljas i en dermed uppfyld luft,
dels tänder han sig ytterst lätt samt exploderar
med fruktansvärd våldsamhet, då han, blandad med
atmosferisk luft, kommer i beröring med eld. En sådan
blandning beter sig alldeles som clen endast af väte
och syre bestående knallgasen, och emedan möjligheten
af hennes bildning förefinnes i hvarje kolgrufva och
gruflamporna öfver allt äro tillstädes som tändande
ämnen, är lätt insedt, att mot en sådan fiende den
allra största försigtighet måste iakttagas.
Den af Davy uppfunna säkerhetsapparaten till
förebyggande af den explosiva gasblandningens
antändning genom gruflamporna har redan i ett
föregående kapitel blifvit omtalad. Men, ty värr, har
mången gång grufmanskapet just genom säkerhetslampans
förträffliga egenskaper blifvit så vårdslöst, att
det alldeles kommit att förgäta grufgasens farliga
beskaffenhet och de förfärligaste olyckor vållats
endast af ren tanklöshet. I slutet af juni 1839
inträffade en gasexplosion i S:t Hildagrufvan vid
Southfields, hvarvid mer än 60 personer omkommo. En
annan gräslig olycka timade den 20 februari 1857 vid
Lundhill i Sheffields koldistrikt. Explosionen egde
rum strax efter klockan 12 på middagen, men ända till
klockan 4 var det omöjligt att gifva någon hjelp. Då
omsider trängde sig tolf behjertade män fram till den
brinnande flötsen, 840 fot in i berget, och lyckades
äfven rädda lifvet på 19 arbetare. De måste dock sedan
skyndsammast draga sig tillbaka. Man tillslöt nu alla
öppningar och afstängde allt drag för att såmedelst
qväfva elden. Först efter några dagar kunde man gräfva
upp liken och benen efter 180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
