Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltets förekomst i naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortgående höjning efter hand komma på allt längre
afstånd från hafvet, blifva de utlakade af nedfallande
regn, och sålunda kunna nu saltkällor bildas. Under
vissa ortliga förhållanden, och i synnerhet der
markens insjunkningar föranledt insjöbildningar utan
aflopp till hafvet, afbörda sig källorna sin salthalt
i sådana bäckenformiga fördjupningar, och emedan från
ytan af dessa insjöar endast rent vatten af dunstar,
ökas der förrådet af salt allt mera, så att detta
slutligen börjar som bergsalt i fast form afsätta
sig ur vattnet.
Ganska lärorika exempel på det sätt, hvarpå många
stensaltslager måste anses hafva uppkommit, erbjuda
stepperna vid Kaspiska hafvet. I Eltonsjön, en
temligen stor insjö norr om nämda haf, belägen ungefär
halfvägs mellan staden Saratof och Volgas utlopp,
aflemna många små floder sitt föga salthaltiga vatten;
men emedan sjön saknar aflopp, har hans vatten genom
den ständiga afdunstningen blifvit så öfvermättadt
med salt, att det ej längre kunnat hållas upplöst,
utan af lagrat sig i tunna skikt, som redan uppnått
en sammanlagd mäktighet af flera hundra fot. Floderna
uppsamla saltet från hela det af dem genomflutna,
flera hundra qvadratmil vidsträckta området, och man
har sålunda här en af naturen sjelf anordnad apparat,
hvarmedelst deri högst obetydliga saltmängd, som
marken innehåller, från en stor landyta sammanföres
på en jemförelsevis obetydlig areal.
I alla verldsdelar finner man långt ifrån hafvet
dylika stensaltslager, omgifna af andra berglager,
hvilka genom de djur- och växtlemningar, som i dem
ligga begrafna, ådagalägga, att hafvet ej tagit någon
del i deras bildning. De ofantliga saltsamlingar,
som äro så utmärkande för Siebenbürgens, Ungarns,
Galiziens, södra Italiens och Spaniens tertiära
bildningar, åtföljas äfven af sedimentära bergarter,
hvilkas fossila innehåll utvisar, att de blifvit
afsätta ur sött vatten, och härutaf torde man kunna
sluta, att bergsaltet der bildats på samma sätt som
i Eltonsjön. Men å andra sidan finnes ock bergsalt
inbäddadt mellan andra bergarter, som tydligen
blifvit afsätta ur hafvet. Man måste sålunda antaga,
att det bildats på två olika sätt, dels nämligen
genom utlakning af saltförande bergarter, dels genom
hafvets uttorkande; men i det ena som det andra fallet
är det dock ytterst hafvet, som lemnat materialet.
Framför alla andra det Kaspiska hafvets saltlager
utmärker sig det, hvars bildning pågår i den på
östra sidan liggande hafsviken Karabogas, som står
i förbindelse med nämda haf genom ett endast 340
fot bredt och 5 1/3 fot djupt sund. I följd af de
varma, uttorkande ostvindarna, som stryka fram öfver
karabogasvattnet, afdunstar detta så hastigt, att i
sundet allt jemt råder ett lifligt strömdrag. Ur det
stora Kaspiska hafvet bortföres sålunda oupphörligt
en saltlösning, hvars salthalt efter hand afsätter
sig i Karabogasviken, och af den vattenmängd, som
strömmar in genom sundet, kan beräknas, att dagligen
70 000 centner nytt bergsalt afsättas på bottnen af
denna ofantliga afdunstningspanna. Detta gör om året
26 millioner centner.
Äldre bergformationer innehålla stensaltslager, ofta
synnerligt mäktiga, i vexellägring med gips. Ej sällan
ligga 10 och ändå flera lager om 30–50 fots tjocklek
ofvanpå hvarandra. I sådan form förekommer stensaltet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
