Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltgrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SALTGRUFVORNA.
225
klornatrium......................................................
85,82 procent,
svafvelsyrad
kalk...........................................
4,88 x>
svafvelsyrad
talkjord.......................................
4,TO »
svafvelsyradt
kali............................................
0,40 »
klormagnesium................................................
2,53 »
klorkalium.......................................................
1,67 »
Denna procentiska sammansättning företer den största
öfverensstämmelse med vigtförhållandet mellan samma
ämnen i hafsvattnet, och härutaf kan man först och
främst draga den säkra slutsats, att stassfurtlagret
bildats genom ett hafsbäckens uttorkande. Och går
man sedan vidare, torde man få antaga ett liknande
bildningssätt äfven för andra bergsaltslager, om också
ej alla medlemmarna af hafssaltsfamiljen finnas
tillstädes i samma proportioner som vid Stassfurt.
Bergsaltslagret började brytas 1857. Arbetssättet
är ganska enkelt, emedan lagret har behörig fasthet
och intet vatten tränger på. Man tager ut bergsaltet
20 fot högt och 29 fot bredt samt afsätter sedan
en grufpelare om 20–24 fots bredd. I grufvans
olika afdelningar stå dessa pelare rätt ofvanpå
hvarandra. Saltblocken aflossas från berget medelst
krutsprängning, sedan man förut utefter arbetsrummets
hela bredd samt på båda sidorna genom påöst
vatten åstadkommit inskärningar ofvanifrån nedåt i
salthällen, som skall brytas, hvarigenom krutskottets
effekt ökas. Detta förfarande, tyskarnas »schlitzen»,
är i saltgrufvorna mycket vanligt, men kan ej vid
Stassfurt, i följd af de många i bergsaltet inlägrade
polyhalitbanden, tillämpas på samma regelmässiga
sätt som annorstädes. Det erforderliga vattnet tages
från ångpannornas förvärmare och ledes åt alla håll
i grufvan genom rör, som ytterst förgrena sig i en
mängd guttaperkaslangar. Utfordringen sker i kärror
af jern, som löpa på spårbanor.
Utan att nu uppehålla oss vid en närmare
beskrifning af det enkla brytningssättet, vilja
vi endast i korthet omnämna den förbrukning, som
afrym-ningssalterna erhållit, alldenstund på dem
grunda sig de omfattande kemiska fabriker, som inom
ganska kort tid gjort Stassfurt så namnkunnigt.
Afrymningssalternas tillgodogörande förskrifver sig
från 1861, då dr Frank anlade den första fabriken
af detta slag, hvilken snart följdes af Vorster
& Griinebergs storartade anläggning. Båda dessa
fabriker, liksom äfven de många, som sedermera
uppkommo, af hvilka dock flera gingo under i
täflingen med de öfriga eller införlifvades
med de större verken, i synnerhet Vorster &
Grünebergs, hafva till uppgift att tillgodogöra
afrymningssalternas kalihalt.
Vi behöfva ej här närmare påvisa den betydande
tekniska rol, som alkalierna fått sig tilldelad.
Vi erinra blott, att glasblåsningen, stengods- och
såptillverkningen, krutbruken, färgerierna och
åtskilliga andra industriela yrken ej kunna umbära
dem, oberäknadt de nästan otaliga andra fall, då
alkalierna göra tjenst för åstadkommande af kemiska
omsättningar och förändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
