Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenarnas egenskaper - Verkliga ädelstenar och halfädelstenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gnistrande sken, men kunde ej uppfatta talarens
ord. Af hans åtbörder slöto de emellertid, att
han lofvat göra dem alla till romerska riddare, en
villfarelse, som ej så litet torde ha bidragit till
Cæsars framgång.
I allmänhet ega ädelstenarna vissa för dem
utmärkande egenskaper, hvilkas förening ger dem deras
värde. Färg, glans, genomskinlighet, hårdhet, polityr
och egenskapen att bryta ljuset, att sönderdela
det i alla regnbågens färger, alla dessa egenskaper
förenade göra, att vi finna behag i dessa naturens
alster, och sällsyntheten ökar deras värde. Den sten,
som i högsta grad förenar dessa egenskaper, synes
oss vara den skönaste, medan deremot hvarje mineral,
der några af dessa egenskaper saknas, ej är ädelt i
detta ords fulla betydelse.
Man gör alltså skilnad mellan verkliga ädelstenar och
halfädelstenar. Till de förra räknas diamant,
rubin, safir, krysoberyll, spinell, sirkon, smaragd,
beryll, topas, turmalin, granat, pyrop, ädel opal,
kordierit, krysolit och turkos; till de senare dels
qvartsfamiljens medlemmar, ametist, bergkristall,
avanturin, kattöga, rosenqvarts, kalcedon, karneol,
agat, heliotrop, jaspis och eldopal, dels krysopras,
kasjolong, vesuvian, pistacit, cyanit, adular,
amasonsten, labrador, lasursten, flusspat, bernsten,
malakit, gagat m. fl. Men emedan skönheten hos
hvarje särskildt exemplar är den enda värdemätaren
och en mineralogiskt vetenskaplig gränslinie emellan
de båda mineralgrupperna ej kan uppdragas, fästa
juvelhandeln och allmänhetens smak ej någon synnerlig
vigt vid denna klasskilnad. Aqvamarin är en ädelsten,
och till samma familj hör den högt skattade smaragden,
hvars pris stundom öfvergår diamantens, ty båda äro
beryller, men detta oaktadt står vanlig beryll stundom
lägre i pris än en vacker ametist.
Främsta rummet bland alla ädelstenar intar
diamanten. Han eger den största hårdheten, hvarigenom
han kan både antaga och bibehålla den högsta
polityr. Vidare är han bland alla fasta kroppar
den mest genomskinliga, och ehuru färglös, bryter
han ljuset så starkt, att de olika kristallytorna
stråla med det brokigaste färgspel. Han är dessutom
af ädelstenarna den mest sällsynta. Närmast honom i
hårdhet stå rubinen och safiren (korunden), hvilka i
afseende på färgernas skönhet jemte smaragden intaga
främsta rummet.
I nyare tid ha många försök blifvit gjorda att på
kemisk väg eftergöra de naturliga ädelstenarna,
och man har häruti redan uppnått en så stor
konstfärdighet, att äfven verkliga kännare vid
flygtigt betraktande kunna blifva narrade af de
konstgjorda ädelstenarna. Det är dock endast några
få egenskaper, i synnerhet genomskinligheten och
färgprakten, man hos dessa lyckats bringa till
den fulländning, man önskat, hvaremot diamantens
ljusbrytande förmåga och stora hårdhet ej kunnat
meddelas efterbildningarna. Otänkbart är dock ej,
att man på den af naturen anvisade vägen, i det
man begagnar samma metod, som hon sjelf användt vid
ädelstenarnas bildning, skall kunna tillverka ädla
stenar, alldeles liknande dem, som nu användas till
smycken. På visst sätt kan äfven denna uppgift redan
anses löst. I tyska och franska kemisters laboratorier
ha redan många olika mineral blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
