Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diamanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltal nära 300 000 karat, men derefter aftog åter
den årliga vinsten ganska betydligt. Diamanterna från
vaskverken vid Bagagem och Cuyba kallas brut mina,
och en i Bahia vanlig sort, som står 10–20 procent
lägre i pris, brutsincora.
Det ser ut, som skulle diamanter finnas öfver allt,
der det fins guldsand. Åtminstone hafva i nyare
tid mycket gifvande diamantfält blifvit upptäckta ej
blott i provinsen Victoria i Australien, utan äfven på
Kapkolonins område nära Hopetown vid Vaalfloden. Det
kan förefalla eget, att med upptäckten af nya
diamantförande lager alltid så tillgått, att man
först hittat några ovanligt stora stycken; men det är
dock ganska naturligt, att nybyggare kunna i åratal
förbise de små ädelstenarna, när de ej ha någon
särskild anledning att söka efter sådana, men att
deremot, sedan stycken, som för sin storlek ej kunnat
undgå deras blickar, blifvit gång efter annan funna
och således uppmärksamheten deråt riktats, äfven de
mindre stenarna gjort sig bemärkta. Så t. ex. voro i
Paris utstälda diamanter från Victoria af ej obetydlig
storlek, en ibland dem vägande 17 karat, och likväl
hade fore år 1865 i distriktet Beechworth endast 40
diamanter blifvit funna, samt senare i grufdistriktet
Wollshed endast 15. Äfven från Sydafrikas diamantfält
ha hittills- nästan endast större stenar blifvit
sålda. Då det nu mera ej torde kunna betviflas, att
sistnämda rika fyndigheter skola blifva tillräckligt
varaktiga för att utöfva ett betydligt inflytande
på diamantpriset, skall en kort skildring af dessa
märkvärdiga diamantförande lager säkerligen ej sakna
intresse.
De afrikanska diamaritfälten ligga norr om Kaplandet
i fristaterna Oranje och Transvaal, som uppstodo
derigenom, att gamla holländska kolonister, som voro
missnöjda med de af den engelska regeringen pålagda
skatterna, satte sig i besittning af det kaifrerna
tillhöriga landet och grundade nya samhällen. Sålunda
uppstod äfven Natal, och inkräktarna, som voro raskt
folk och goda skyttar, höllo sig, trots sitt ringa
antal, hårdnackädt qvar. Under en lång tid tog den
engelska regeringen ingen notis om dessa samhällen.
År 1848 togs visserligen kolonin Oranje i besittning,
men frigafs åter 1854, emedan hennes bibehållande
blef regeringen allt för kostsamt. Men när mot slutet
af sextiotalet enstaka diamanter på spridda håll
upptäcktes och 1870 de gjorda fynden väckt allmän
uppståndelse samt talrika invandrare strömmade till,
började så småningom äfven engelsmännen draga sig
dessa trakter till minnes. Nu ha kolonisterna sin
egen president, som jemte den från Kap ditskickade
domaren styr landet.
Diamantomrädet har en utsträckning af 13 till 20 mil
och är uppfyldt med små kullar, kallade kophes, som
visat sig vara synnerligt gifvande. De små jordbitar,
hvari nybyggarna gräfva, kallas claims. Emedan jorden
redan blifvit mycket dyr, ligga dessa claims tätt
intill hvarandra, hvaraf följer, att all den sten,
som gräfves upp, ofta måste lemnas qvar i sjelfva
gropen. Sällan gräfver man henne djupare än 10 till
13 fot med ungefär 3 till 4 fot i bredd och 8 i
längd. Ar stället ej lönande, börjar man gräfva på
en annan plats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
