Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diamanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvartill man erhåller rättighet af styrelsen mot en
afgift af 9 rdr. Vanligen arbeta flera, 3 till 5
man, tillsammans och skaffa sig negrer till hjelp
mot en månatlig hyra af 27 rdr, hvaremot dessa
äro förpligtade att lemna ifrån sig allt, hvad
de finna. Den, som står i spetsen för företaget,
försträcker vanligen 900 till 1 800 rdr för
anskaffande af mulåsna, matvaror, kärra och tält,
hvaremot hans kamrater förbinda sig att arbeta
tillsammans under 6 till 8 månader. När den tiden
är förliden, står det hvar och en fritt att göra och
låta, som han for godt finner.
Sedan all grof sten blifvit urplockad, föras gruset
och sanden på kärra ned till floden för att vaskas,
hvarefter återstoden, bestående af fin sand och
smärre grus, i fuktigt tillstånd utbredes på ett
bord. Vid bordet sitter sorteraren, som, sedan han
vid pass en sekund öfverskådat den utbredda sanden,
i nästa ögonblick, om han ingenting upptäckt, stryker
bort alltsammans med ett jernbeslaget trästycke.
Man antager, att dessa fält skola i 100 år gifva full
syselsättning åt 10 000 diamantgräfvare. Det, som
till slutet af november 1870 erhållits, uppskattas
till ett värde af 18 millioner rdr. Redan då voro
några diamantgräfvare rikt folk, ty ganska många
större kristaller ha blifvit funna, och arbetsvinsten
har sålunda utfallit högst olika på olika händer.
Arbetet är ganska hårdt, och svikna förhoppningar äro
ej sällsynta. Det fordrar mycken möda att skaffa
sandlassen ned till floden, ty vägar finnas der
ej. Medan det ena kärrhjulet går öfver en liten kulle,
hänger det andra öfver en 13 fot djup urgräfning och
måste alltså vägas upp med spakar och dylikt.
De första berättelserna ha sedan dess ej blott vunnit
bekräftelse, utan till och med vida öfverträffats
genom de öfverraskande rika diamantsändningar, som
från den nya fyndorten kommit ut i marknaden.
De uralska diamantfynden äro deremot ej af någon
betydenhet. Den diamantmängd, som på hela jorden
hittills erhållits, uppskattas till en sammanlagd vigt
af ungefärligen 105 centner, en siffra, som dock, när
man besinnar östra Asiens ofantliga diamantrikedom,
synes vara mycket för lågt tilltagen.
Den oslipade diamanten igenkännes genast redan på
sin kristallform, som nästan alltid är en oktaeder
eller en hexakisoktaeder med afrundade ytor,
hvarför ock många exemplar hafva en nästan klotrund
gestalt. Kristallytorna hafva en alldeles egendomlig
glans, som återfinnes endast hos få andra mineral, men
hos intet lika praktfull. De äro ofta skrofliga och
derför ej fullt genomskinliga, utan ha merendels en
gul anstrykning. För att i sådant fall öfvertyga sig
om stenens verkliga godhet måste man låta slipa honom
på åtminstone två hvarandra motsatta kristallytor.
Endast få diamanter äro alldeles rena, af rent
vatten. De innehålla ej sällan hvarjehanda orenande
ämnen, såsom jernoxid, manganoxid, kiselsyra och
lerjord, hvilka många utan allt skäl ansett utgöra
askan efter de växtämnen, genom hvilkas förtätning
diamanten, enligt deras förmenande, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
