Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smaragden, beryllen - Topasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofvets beundran och åtrå. Cortez villfor hennes
önskan och förspilde på detta sätt den gunst, hvari
han stod hos kejsarinnan.
Verldens största kända smaragd finnes i
mineralsamlingen i S:t Petersburg, då man nämligen,
såsom rätt och tillbörligt är, som flusspat
eller konstgjorda glas anser alla de otaliga, från
österlandet komna heliga kärl, såsom Sacro catino i
Genova, hvilka föregifvits vara smaragd. Nyss nämda
ryska smaragd, kommen från Sibirien, är 6 tum lång,
4,1 tum tjock i den ena riktningen och 3 1/2 linier i
den andra samt väger vid pass 6 skålpund.
Med smaragden närbeslägtad är beryllen, som har
samma kemiska sammansättning och kristallform
(fig. 134, form 6), men skiljer sig från smaragden
genom sina parallelt streckade kristallytor och
sin mindre hårdhet. Färgen är grön, då han äfven
kallas aqvamarin, med öfvergångar till blått och
gult. Beryll är ett ingalunda sällsynt mineral,
men vanligen ogenomskinlig och då utan värde som
ädelsten. Genomskinliga beryller finnas i trakten af
Mursinsk och Nertsjinsk i Sibirien, i Centralamerika
och i Egypten. Greker och romare kände till de
egyptiska beryllgrufvorna, som sannolikt brötos
redan af fenicerna. Namnet beryll förekommer både hos
etioper, romare och greker. Emedan beryllkristallerna
lätt låta klyfva sig i tunna sexsidiga skifvor, som
genom sin milda gröna färg skydda Ögat mot solljuset,
förfärdigades, deraf i Grekland och Rom ögonglas. På
dessa Öfverflyttades nu namnet beryll, hvarifrån utan
tvifvel det tyska »brille», glasögon, härleder sig.
Beryllkristaller finnas, som äro flera fot i längd och
tjocklek. Den ogenomskinliga sorten, kallad vanlig
smaragd, hvilken, såsom redan blifvit nämdt, ej är
sällsynt, förekommer i vackra exemplar i Baiern,
Böhmen,, Frankrike, Nordamerika, Norge, Sverige
nära Falun o. s. v. I Ryssland förarbetas de vackra
beryllerna till pitschaft och andra nipper. Den klart
genomskinliga, hafsgröna aqvamannen infattas i ringar.
Topasen. En annan värdefull ädelsten, som ej heller
förekommer i det eljest så juvelrika Ostindien och
på Ceylon, är topasen. Denna ljusgula, mera sällan i
rödt, blått eller grönt skiftande eller vattenklara
sten, som förekommer kristalliserad i fyr-, sex- och
åttasidiga prismer med mångytiga ändar (fig. 134, form
4), närmar sig koranden i hårdhet, har stark glans
och är vanligen klart genomskinlig. Han innehåller
kiselsyra, lerjord och fluor. Ar 1727 upptäcktes han,
inväxt i gneis, i Schneekenstein vid Schöneck i
Sachsen. I den af glimmer, fältspat, qvarts, turmalin
och topas bestående bergmassan förekomma i drusform
och som sprickfyllnader de skönaste och renaste,
ljust guldgula topaskristaller. De äro sällan mer
än 4 linier långa, men man har dock funnit några
större, hvaribland en, som vägde nära 12 ort. Vid
Mursinsk och Miask i Ural finnas de största och
vackraste topa-serna af dels rent guldgul färg, dels
rödletta och blåhvita, dels alldeles färglösa och
vattenklara. Man har der anträffat topaskristaller,
1 2/3 till 5 tum långa och tjocka, som äro verkliga
prydnader för museerna i Berlin och S:t Petersburg samt
ega ett högt värde. Denna sibiriska topas skall ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
