Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Topasen - Turmalinen - Granaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känd redan i forntiden, men sannolikt förvexlats
med smaragd och korund. Hvad egypter, greker och
romare kallade topaz, var, såsom nyare forskningar
gifvit vid handen, en gul flusspat från ön Topazin
i Nilen, hvilken, liksom många andra varieteter af
samma mineral, har egenskapen att lysa i mörkret,
sedan han en tid fått ligga i starkt solljus. Hvilka
de ädelstenar äro, som juvelerarna kalla österländsk
och indisk topas, har redan förut blifvit omnämdt. Vid
Villa rica i Paraguay förekommer en topas med mörkt
vingul färg, som genom glödgning blir blodröd. Han
påträffas der vid vaskningen af de guldförande
sandlagren. Äfven vid Miask i Ural anträffas i
guldsanden topaser jemte ametister, beryller,
smaragder, bergkristaller och turmaliner, hvilka
alla, när sanden slammas på de lindrigt lutande
vaskhärdarna, stanna qvar tillsammans med det öfriga
vaskade sandgruset, ur hvilket de i sitt fuktiga
tillstånd lysa fram med sina gröna, blå, gula, röda
och vattenklara färger samt sålunda kunna ursofras.
Turmalinen, som kristalliserar i tre-, sex- eller
niosidiga långsträckta prismer med tre- eller
sexsidigt tillspetsade ändar (fig. 134, form 7), är
känd för sina elektriska egenskaper. Genom uppvärmning
blifva nämligen turmalin-kristallerna i stånd att
draga till sig lätta kroppar, som de kort derefter
åter stöta ifrån sig. Mineralet består förnämligast af
kiselsyra, borsyra, lerjord, jernets oxider, lition,
natron och kali samt är vanligen ogenomskinligt, af
mörkbrun eller alldeles svart färg, sådant det ganska
ofta anträffas i granit och metamorfiska bergarter
samt kallas skörl. Dock finnas äfven färglösa, röda,
bruna, gröna och blå turmaliner, som äro antingen
fullt klara och genomskinliga eller åtminstone på
kanterna genomlysande, och dessa göra tjenst som
ädelstenar. En turmalki af persikeblommans röda
färg, som finnes vid Miask tillsammans med topas,
smaragd m. fl. och betalas ganska högt, kallas
sibirit. Röd turmalin kallas eljest rubellit och blå
indigolit. Juvelhandlarnas indiska smaragder äro till
största delen gröna turmaliner. Utom Sibirien äro
Ceylon och Brasilien de förnämsta fyndorterna. Namnet
har österländskt ursprung. Indern kallar denna sten
turnamäl, och araben turmala. Ofta har en och
samma kristall flera olika färger.
Granaten. Detta mineral, kändt under flera olika namn,
såsom almandin, karbunkel, pyrop, melanit m. m.,
har en mycket utmärkande, tolfsidig kristallform,
den s. k. romboidaldodekaedern (fig. 134, form
10). Det innehåller alltid kiselsyra och lerjord
samt för öfrigt än mycket, än föga eller intet
kalkjord, talkjord, jernoxidul, kromoxidul, kromoxid
m. fi. ämnen. Namnet granat vill man härleda antingen
från det latinska ordet granum, korn, frö, emedan
kristallerna ofta förekomma som en kornig samman
gyttring, eller från den ädla granatens likhet till
färgen med blomman hos granatträdet. Denna färg
är högröd, något dragande i blått, då den,ganska
genomskinliga ädelstenen får namn af almandin.
Karbunkeln är mörkröd, och pyropen hyacint- till
blodröd, skiftande mer och mindre i gult. Sistnämda
sort erhålles i Böhmen, på åtskilliga punkter i
Mittelgebirge och i trakten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
