Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerjordens uppkomst och sammansättning - Jordarterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främja den i all jord pågående sönderdelningen och
förvandlingen. Är skelettet öfvervägande, har man
gruppen klapperstens-, grus- och sandjordsarter;
är deremot finjorden mera rådande, har man gruppen
lerjord och lermylla. Förstnämda grupp är lös,
lucker och torr, den sistnämda deremot bunden och
mera fuktig. Bådas värde för kulturen är dessutom
beroende af läge och klimatiska förhållanden.
Jordarterna. Landtbrukaren bedömer jordarterna efter
deras större eller mindre användbarhet för hans
ändamål och indelar dem vanligen i två klasser:
lös eller lätt jord samt styf eller tung jord. Af
dessa benämningar får dock ej den slutsatsen dragas,
att jordens vigt här har något att betyda, ty den
så kallade lätta jorden kan på kubikfoten väga lika
mycket som den tunga; uttrycken antyda endast jordens
större eller mindre lätthet att bearbeta.
Lerjord kallas den jordmån, som har öfvervägande
finjord, med åtminstone 50 procent lera, hvarmed
förstås en blandning af kiselsyrad lerjord
med kiselsyrade alkalier och jordarter, kali,
natron, kalk och magnesia. Hon uppkommer vid
förvittringen af faltspathaltiga bergarter, såsom
lerskiffer, kristallinisk skiffer, gneis, granit,
porfyr, trakyt, basalt m. fl., och är uppblandad med
skelettbeståndsdelar, grus och sand, samt har sin
färg af inblandadt jern, mangan, mylla o. d. Sandjord
uppstår genom förvittringen af qvartsartade bergarter
och sandsten eller genom afsättning ur vatten och
är mer eller mindre uppblandad med lera, kalk och
organiska qvarlefvor; den rena sanden måste uppgå
till åtminstone 85 procent. Lermyllan är en ur vatten
afsatt lerjord, blandad med sandjord, och innehåller
20 till 50 procent lera samt 50 till 70 procent
sand. Kalkjord uppkommer vid förvittringen af kalkberg
och af sandsten, som har kalk till bindmedel, samt
är uppblandad med sand, lera, magnesia, fosforsyrad
kalk, gips, jern och manganföreningar. Kalkhalten
måste öfverstiga 60 procent och kan uppgå till
80. Mergeljorden står mycket nära föregående jordart
och har en kalkhalt af 20–60 procent samt större
lerhalt än kalkjorden. Humusjord kallas en sådan
jordart, i hvilken de förmultnade och i förmultning
stadda växtlemningarna förekomma i högre grad än
vanligt eller öfver 5 procent.
Alla dessa jordarter öfvergå med en mängd varieteter
i hvarandra.
Lerjorden tar med begärlighet fuktighet till sig och
bibehåller henne länge. Beståndsdelarna sluta sig
tätt intill hvarandra, så att jorden med svårighet
genomtränges af luft och växternas rötter, och detta
blir i ännu högre grad fallet, när vid stark nederbörd
jorden flyter tillsammans och vid derpå följande
torka tillhårdnar. Lerjorden uppvärmes långsamt och
afkyles snart samt bildar vid brukningen mer eller
mindre hårda kokor. Högst värderik blir denna jordart
derigenom, att hennes hufvudbeståndsdel, finjorden,
företrädesvis eger den absorptionsförmåga, som är
vilkoret för växternas fortkomst, och under torra
somrar förtätar luftens fuktighet liksom de gödande
gaserna, samt af de i jorden kretsande lösningarna
qvarhåller de vigtigaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
