Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jordarterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växtnäringsämnena, kali, ammoniak och fosforsyra, och
i stället aflemnar andra, såsom kalk, natron, magnesia
och dylika. De förra stanna derför städse qvar i
matjorden, då deremot de senare med vattnet sjunka
ned i de undre jordlagren och slutligen i millioner
centner årligen utföras i verldshafvet. Derför är
hafsvattnet rikt på dessa ämnen, men fattigt på dem,
som af jorden absorberas. Lerjorden är tung att bruka,
i synnerhet om den rätta tiden dertill, den, då hon
håller en lagom fuktighetsgrad, försummas.
Sandjorden har i nästan alla afseenden lerjordens
motsatta egenskaper. Hon är lätt att bearbeta,
uppvärmes och uttorkar hastigt, genomsläpper lätt all
nederbörd, saknar någon större absorptionsförmåga,
är lös och lucker och sönderdelar derför hastigt
och under starkt lufttillträde de gödningsämnen,
som tillföras henne. Sandjordens behandling bör gå
ut på att göra henne fastare, hålla henne beskuggad
af växter, ofta förse henne med växtnäringsämnen i
smärre myckenhet för hvarje gång och om våren beså
henne tidigt, medan fuktigheten ännu är qvar. Hon är
alltid säkrare for höst- än vårsäd.
Kalkjorden står i afseende på uttorkning, bearbetning,
behof af vatten och gödning sandjorden nära, blir
vid inträffande nederbörd snart våt, men upptorkar
hastigt å nyo, är en varm jord och beklädes förr än
andra jordarter med grönska om våren. Kalkjord af
god beskaffenhet lemnar finskalig och mjölrik säd,
välsmakande frukt, kraftigt vin, praktfulla blommor,
på kryddor rika örter och yppiga foderväxter, då
deremot en öfvervägande kalkhalt, t. ex. kritjord,
genom brist på fuktighet erbjuder en nästan
fullständig bild af fullkomlig ofruktbarhet. Kalken
utgör det bästa förbättringsmedlet på styfvare
lerjordsarter; lera och humus förbättra deremot sand-
och kalkjord, så att sistnämda jord genom förbättring
med lerjord förvandlas till mergeljord.
Humusen eller myllan är en nödvändig beståndsdel i
alla bördiga jordarter. I form af förmultnade och
i förmultning stadda växtlemningar innehåller han
alla for växternas näring nödiga beståndsdelar och
lemnar dessa i riklig mängd och i den mest passande
form. Det är ej humusen i och för sig, utan hans
sönderdelningsalster, som lemna växtnäringsämnena. Man
Ökar jordens halt af mylla genom odlande af storväxta,
bladrika, med djupgående rötter försedda växter,
hvilka nedplöjas som gröngödning. I smått kan man
förskaffa sig humusjord och förträfflig jord till
blomsterkrukor, om man upplägger en hög af alla slags
växtaffall och håller honom fuktig. I åkerjorden
har humusen den förträffliga egenskapen att som en
svamp suga fuktighet till sig och länge qvarhålla
henne, och i skogarna bildar löftäcket den stora
fuktighetsbehållaren, som fortfarande förser källorna
med vatten. Utan skogar och humuslager nedstörtar
regnet från höjderna i farliga strömmar, förorsakas
stora öfversvämningar, åtföljda af källornas utsinande
och flodernas uttorkande. Humusen uppvärmes hastigt
och bildar under sin sönderdelning värme, är dock
sjelf en dålig värmeledare, verkar sålunda skyddande
mot solstrålarna och hindrar värmeutstrålningen från
de undre jordlagren. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
