Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sädesodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10-25 centner kärna och 20–60 centner halm, af
spelt 6–23 centner kärna och 20–50 centner halm,
af emmer 5–10 centner kärna och 30–40 centner halm,
af enkornigt hvete 5–10 centner kärna och 24–40
centner halm. Såsom vårsäden, gifva de alla omkring
20 procent mindre skörd. En varietet hvitt glashvete
lemnar den vackraste halmen till flätning.
Af råg, romarnas secale, af det latinska ordet secare,
skära, emedan han hos de äldre folken blott odlades
till grönfoder och skars som sådant, odlas blott en
art, men flera varieteter. Af dessa anses tufrågen
vara mycket gifvande och storväxt. Probsteirågen
odlas för sin vigtiga kärna, och midsommarsråg,
emedan han, sådd i maj eller först i juni, ger god
foderskörd samma år och det påföljande god skörd i
kärna. Rågen odlas ända till 67° nordlig bredd och
högre och i Schweiz till en höjd af 5 400 fot. Han
är härdigare mot köld än hvetet, men tål ej syra i
jorden. Höstråg behöfver för att mogna 280–290 dagar,
vårråg 140–154 dagar. Bäst trifves rågen på varm
och djup sandmylla. Afkastningen beräknas till 6–24
centner kärna och 10–60 centner halm af vanlig råg,
5–20 procent mera af tufråg och 20 procent mindre
af vårråg.
Hvete och råg sås stundom tillsammans och påstås
då gifva rikare skörd, än då de odlas hvar för sig,
liksom man iakttagit, att en sådd af flera varieteter
hvete, blandade tillsammans, ger en rikare skörd,
emedan väderleken än mera befrämjar en varietets
utveckling, än mera en annans, och då den ena
utvecklar sig, skyddas de öfriga, som åter i sin
ordning växa kraftigt, då för dem gynnande väderlek
inträffar.
Korn (hordeum) har i medeljord, lika mycket skild från
styfvare lera som från sandjord, sin bästa jordmån
och kräfver dessutom kalkhalt i jorden; kalkhaltig
lermylla är också dess yppersta jord. Följande arter
odlas: 1) vanligt eller fyrradigt korn (hordeum
vulgare), tidigt mognande och tjenligt till mältning,
men ej så vigtigt eller tjenligt till gryn som 2)
tvåradigt korn (h. distichon), det mest storväxande
och vigtiga kornslaget samt derför mycket tjenligt
till ölberedning och gryntillverkning; 3) sexradigt
korn (h. hexastichon) odlades redan af de gamla folken
som höstsäd; det är ej tjenligt till malt och odlas
minst, ehuru det på rik jord är rätt gifvande.
Liksom kornet är nogräknadt i afseende på jordmån,
har det äfven högre fordringar på jordens beredning
än de öfriga sädesslagen. Det behöfver 119 till 154
dagar till mognad; dock kan en varietet af fyrradigt
korn redan på 60 till 90 dagar mogna och låter derför
med framgång odla sig på Island och i Sibirien, der
inga andra sädesarter gå till. Kornet blir vackrare,
ju längre mot söder det odlas. Afkastningen är mycket
olika, från 8–35 centner kärna och 10–40 centner
halm, allt efter olika varieteter. Halmen är ett
godt foder, men agnarna vanskliga att uppfodra,
enär de ha långa borst.
Hafren (avena) växer vild på Östersjöns kuster och
förekommer annorstädes i ringare arter, t. ex.
vildhafre, vindhafre m. fl., stundom som ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
