- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Tredje bandet. Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet /
346

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grönsaksodlingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

emellan plantorna; skötseln är i öfrigt den samma som för
de andra kålarterna. Blott den så kallade vinterkälen
(br. oleraeea) får stå ute öfver vintern och
sås derför senare. Af andra arter af denna talrika
familj odlas allmänt rosenkål (br. o ler. gemmifera),
som utsås tidigt om våren på ett soligt läge
på lucker, väl gödslad jord och i bladvecken sätter
de till föda använda småhufvudena, hvilka blifva ännu
finare, om de förvaras i källare. Virsing (br. oler.
bullata seu vabanda) fordrar en kraftig,
djup jord,, nedslås i jord på fritt land öfver vintern
och odlas som de öfriga kålarterna. Närmast kålen är
laktuk en af de mest odlade trädgårdsväxterna. Hit
höra ock endivia, salad, olika slag af krasse,
leontodon m. fl., hvilka, om de också ej äro att räkna
till slägtet kål eller stå det nära, dock liksom detta
hafva en viss frändskap till olja och ättika och höra
till det stora kapitel, hvars hårda, gulgröna blad
erbjuda en efterlängtad gastronomisk vårlektyr.

Trädgårdens underjordiska del upptages af en mängd
rotväxter och lökarter. Rofvor och rättikor trifvas
nästan öfver allt och belöna rikligt den ringa möda,
som deras odling kräfver. Hvem känner ej betan och
hennes användning så väl till sockerberedning som till
kreatursfoder! Hon har letat sig väg till fälten från
trädgården, der hon odlas både som salad (rödbetan)
och prydnadsväxt för sina mångfärgade blad. I fig. 216
se vi en annan högt värderad rotfrukt, den väl kända
moroten (daucus carota). Moroten måste sås
tidigt om våren; men då fröna gro långsamt, blandas
de med sand, som hälles fuktig, läggas derefter på
en vann ugn, för att lockas att tidigare gro, och
utsås sedan med sanden. De böra helst sås i rader,
hvilka, emedan ogräset spirar upp fortare än fröna,
öfverströs med hvit sand, mörk kompost eller dylikt,
så att rensningen mellan raderna kan börjas tidigt
utan fara att skada plantorna; rensningen måste ofta
förnyas. Om hösten upptagas rötterna och uppläggas
pyramidformigt i torra källare med sand emellan
och hålla sig då friska till våren. Frömorötterna
behandlas på särskildt sätt och utsättas följande vår.

Rättikor och rädisor hafva kommit från Asien till
våra trädgårdar, der de odlats mycket länge. De höra
till en och samma familj med många till färg och smak
olika arter. Nämna vi här dessutom pepparrot, selleri
och persilja, ha vi anfört de förnämsta rotfrukterna.

Pepparroten (cochlearia armoracia) odlas äfven i stort
på åkerfälten och fordrar en sandhaltig, fet och djup
jordmån, men är svår att utrota, hvarför man gerna
odlar pepparroten på särskilda, med öppna diken eller
bräder omgifna fält. Förökningen sker med rötter,
som läggas snedt emot hvarandra i den till 25 tum
djupt bearbetade jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:21:14 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/3/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free