Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De hufvudfel, som begås vid fruktodlingen, äro
vanligen följande: dålig plantering, val af ej
passande sorter och otillräcklig gödning. På
kontinenten odlas ofta frukt på åkerfälten, och
man sår säd och andra växter under och emellan
träden. Äfven har plantering af fruktträd på
jernvägsbankarnas sluttning visat sig vara mycket
lönande; för båda ändamålen måste dock härdiga sorter
väljas. För vårt nordliga land passa, der snötryck
ej ar att befara, lågstammiga fruktträd bäst, ty de
lida mindre af kölden och frukten mognar bättre, ju
närmare marken hon kominer. Ty värr bibehålles ännu
af gammal vana bruket af högstammiga träd, hvilka
endast i ett blidare klimat, och då jorden under dem
skall brukas med dragare, äro på sin rätta plats,
liksom äfven der höga snödrifvor hopa sig.
Frukt är en helsosam, om också ej mycket närande föda,
ty hon innehåller mycket litet blod- och köttbildande
(qväfvehaltiga) ämnen. Enligt dr Fresenius fordras,
för att ersätta l del vattenfri ägghvita som blod-
och köttbildande ämne, af de vanliga fruktslagen
följande mängder:
117 delar körsbär, 192 delar renetter,
222 delar vinbär,
120 » drufvor, 196 »
björnbär, 227 » krusbär,
120 » aprikoser, 209 »
reineclaudes, 254 » hvita taffeläplen,
161 ’> smultron, 210 »
plommon, 307 » mirabeller,
183 » hallon, 210 »
persikor, 385 » rödpäron.
I stället för ett ägg, som väger 11 ort, skulle
man sålunda, för att erhålla lika mycket blod-
och köttbildande ämnen, behöfva förtära nära 5
skålpund rödpäron. Dock äro sådana jemförelser ej
fullt hållbara, ty menniskan behöfver äfven andra
födoämnen än de qväfvehaltiga. Förhållandet med
torkad frukt ställer sig dessutom vida gynsammare,
och om äfven sådan frukt ej ensam kan betraktas som en
rätt, användes hon dock så mycket och är så värderad
inom matlagningen, att hon nu mera är ett föremål för
verldshandeln och till och med från Nordamerika föres
öfver till Europa. Vi erinra vidare om vinberedning
af frukt och bärsorter, hvartill vi på annat ställe
skola återkomma, om användandet af saften af körsbär,
hallon och krusbär, om inläggning i socker eller
s. k. kandering af frukt, om den storartade handel
med sydfrukter af alla slag, som nu mera drifves. I
allmänhet kan man tillägga frukt en ej ringa betydelse
for den menskliga näringen, liksom hon för befordrande
af matsmältningen är synnerligt helsosam.
Apelsinhandeln har nu tagit en utsträckning, som man
väl förr ej ens kunde ana. Innan ångbåtarna började
korsa hafven, skeppades apelsiner och citroner
uteslutande från Sicilien, Spanien och Portugal
till England; nu mera komma de äfven från Azorerna,
Madeira, Malta och Kandia. Äfven nedsättningen af
införseltullen, som i England förr uppgick till 1
shilling på hvar bushel, men nu ej är hälften så
hög, har mycket ökat denna handel. En af Azorerna,
San Miguel, utför årligen 200 skeppslaster apelsiner
eller 200 000 kistor med 1 000 stycken i hvarje. Äfven
de andra Azorerna, såsom Terceira, Fayal med flera,
utskeppa mycket af denna frukt. Ett slående bevis
på verkningen af en allt för hög tull lemnar det
förhållandet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
