Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogarnas inflytande i fysiskt-klimatiskt hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera utpräglade i ett med skogar tillräckligt försedt
land och att sommarvärmen der ej gerna för någon
längre tid blir så stark, att växtligheten derigenom
sättes i fara.
Temperaturskilnaden mellan skog och fält föranleder
mer eller mindre ständiga luftströmmar eller vinddrag
på samma sätt som vid stränderna af större vatten,
men detta eger endast lokal betydelse. Vida mera
ingripande är det skydd, skogen ger mot stormar, i det
han bryter deras våldsamhet, minskar deras hastighet
och sålunda mildrar deras skadliga verkningar. Endast
skogen förmår vid hafskusten sätta en gräns för den
allt förstörande flygsandens framträngande, många för
blåsten utsatta ställen kunna endast i skogens skygd
odlas, och^i högre bergstrakter gå ofta utmärkta
betesmarker förlorade, då de mista skogarnas skydd
mot kalla och torra vindar. Så väl i Norge som i
Schweiz och andra fjälltrakter har man iakttagit,
att med skogarnas uthuggning på bergen gränsen för
kulturmarken nedflyttats.
Man är ofta benägen att äfven tillskrifva skogarna
ett visst inflytande på regnmängden i ett land,
emedan ett dylikt inflytande blifvit ådagalagdt i
fråga om den heta zonen. Men för norra och mellersta
Europa eger det ej rum, ty der betingas den årliga
regnmängden af helt andra orsaker, företrädesvis
af den i fråga varande ortens geografiska läge och
terrängförhållanden, dess absoluta höjd öfver hafvet
och den förherskande vindriktningen. Likaså torde
det ännu vara något vågadt att sätta vattenståndets
aftagande i floderna i omedelbart beroende af
skogarnas utrotande, ty vanligtvis verka här
strömregleringar, vattenaftappningar och dylikt i
första rummet. Deremot spelar skogen en hufvudrol vid
nederbördens fördelning. I skogen är luften alltid
fuktigare än utanför honom, och då han derjemte
är kallare om sommarn, förtätas der vattengasen
lättare. Det faller ymnigare dagg och regnar oftare
i skogen, om också regnmängden i sin helhet ej är
större der än på slättlandet. Men framför allt eger
det betydelse, att den fuktighet, som kommer skogen
till godo, längre och bättre qvarhålles. Skogsjorden
är mera lucker och vattnet nedtränger der till större
djup; derjemte är hon vanligen öfverdragen med löf,
barr och mossa, hvilka äro i stånd att upptaga och
qvarhålla en ovanligt stor mängd vatten. Småningom
nedsipprar detta till alfven och ger hela året om en
oafbruten näring åt källorna. Men källor bilda bäckar,
och bäckar förena sig till åar och floder. På öppna
fältet afdunstar fuktigheten snart genom sol och
blåst, utför de kala branterna Hedströmmar regnet utan
uppehåll och samlar sig snart till vildt skummande
bäckar, som föra sand och småsten långt ut öfver
de odlade fälten, dem de begrafva under ofruktbart
grus. Det vatten, som veckor igenom kunnat verka
fruktgifvande på kringliggande åkerfält, är snart
bortrunnet, och de kala sluttningarna ligga lika
torra och ödsliga som förut. Årligen ljuder från
länder, som varit nog okloka att förstöra sina
bergskogar, klagan öfver vattnets förödelser och
öfversvämningar. I sådana trakter regnar det sällan,
men regnen äro, när de komma, som skyfall. Ty öfver de
kala bergen uppvärmes luften i hög grad och upptager
en utomordentligt stor mängd vatten i gasform,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
