Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkets aptering och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blad och stora tänder. Sågen är inspänd i en stark
ram, som löper upp och ned i falsarna af ett par
stolpar. Ramens upp- och nedgående rörelse åstadkommes
genom en i undre kanten fäst stång, som med sin andra
ända står i förening med en vef, hvilken kringvrides
af hjulverket; genom utvexling från detta senare
frammatas samtidigt stockvagnen under pågående
sågning. Då ramen går nedåt, inskära sågtänderna i
stocken, men ej vid uppåtgående, då stocken genom
hjulverket frammatas så mycket som svarar mot ett
nytt skär. De äldre sågbladen voro af smidt jern
och temligen tjocka samt hade en betydlig lyfthöjd,
hvarför de arbetade långsamt och förslösade mycket
virke (omkring 10 procent), så att utaf 9–10 sågblock
ett gick förloradt i spån. Men i följd af de stegrade
virkesprisen och den starkare efterfrågan på sågadt
virke har man bemödat sig att så mycket som möjligt
afhjelpa dessa bristfälligheter. Sågbladen göras nu
af gjutstål och tunnare; de behöfva derför en mindre
skränkning (sågtändernas utspärrning åt sidorna)
och gifva mindre spån, men en renare sågyta. Tillika
har man gjort dem kortare, hvarigenom de kunna arbeta
fortare, liksom äfven flerbladiga sågramar nu mera
begagnas i bättre sågverk. För sågning af klenare
virke, såsom läkten och dylikt, samt för kantsågning
och afskärning användas nu mera cirkelsågar eller
cirkelrunda sågblad af stål med 1–3 fots diameter,
hvilka ha sågtänderna i omkretsen och kringlöpa
ytterst snabbt, så att medelhastigheten i omkretsen
blir minst dubbelt så stor som för ramsågar.
Af allt slags fyrhugget och sågadt virke åtgå årligen
ofantliga qvantiteter till olika slags husbygnader,
bro-, väg- och vatten bygnader, till maskiner och
verkstäder, upptimringar i grufvor, till jernvägar
och telegrafer, till fartygs- och båtbygnader,
till alla fabriker och handtverk som arbeta i trä,
till hägnadsvirke m. m., utom allt som utskeppas. Ett
par exempel torde visa, att denna åtgång är betydligt
större än man i allmänhet tror. Sålunda beräknas, att
för Tysklands jernvägar, hvilka vid 1871 års början
upptogo en sträcka af 2460 svenska mil, utvexlingar
vid stationerna och dubbelspår inberäknade, hade
åtgått till bansyllar 295 millioner kubikfot virke,
hvilket med en varaktighet af 6 till 7 år utgör en
årlig förbrukning af nära 50 millioner kubikfot. I
Sverige hade samtliga jernvägar vid 1872 års
slut en längd af 183 mil, för hvilka enligt samma
beräkningsgrund skulle till bansyllar ha erfordrats
mellan 12 och 15 millioner kubikfot virke. Endast
till skrofvet i en örlogsman af trä om 116 kanoner
åtgår mera än 100 tusen kubikfot, hvarutaf ungefär
9/10 ekvirke och resten barrträ. Visserligen byggas
krigsfartyg nu mera hufvudsakligen af jern, men de
fordra likväl ännu ofantliga virkesqvantiteter till
inre beklädnad för pansaren, till inredning m. m.
Tillverkning af resonansbottnar för musikaliska
instrument utgör, såsom vi redan omnämt, föremål
för en särskild fabriksverksamhet, i synnerhet på
Bohrnerwald. Härtill användas granar med en ovanligt
jemn och likformig växt, som ha ända till 50 årsringar
på tummen och hufvudsakligen bestå af s. k. vårved
med endast en helt smal ring höstvedslager. Det är
ett egendomligt förhållande, att det bästa virket
härtill erhålles från gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
