Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Virkets aptering och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vindfällen i der varande urskogar, som i årtionden
legat på marken och äro öfverväxta ej allenast af
ett tjockt mosslager, utan till och med af yngre
skog. Ifrån dessa fabriker, bland hvilka den vid
Madersdorf innehar ett framstående rum, utsändes det
färdiga virket i stora partier till London, Amerika
och Australien. Sjelfva apteringen tillgår sålunda,
att stammen klyfves i fyra delar, hvarefter hvarje
del skäres radialt ifrån kärnan utåt i skifvor
af 5 liniers tjocklek, hvilka vidare aftununs genom
släthyfling. Styckena hafva vanligen en längd af
4–8 fot med en bredd från 1,7–12 dec.-tum. De kantas
med cirkelsåg och sorteras efter tonhöjd, och vid
inpackningen läggas, om möjligt, stycken af samma
träd tillsammans.
För många tekniska ändamål är det fördelaktigare
att klyfva, än att såga virket, i synnerhet då det
skall användas i mindre stycken. Derigenom blifva
vedfibrerna oskadade och bibehålla således hela sin
styrka och spän-stishet. Det klufna virket är äfven
mindre utsatt för svallning och kastning än det sågade.
Bland de många olika sortimenten af klufvet virke
intaga hos oss tunnstäfver och laggvirke ett
ganska vigtigt rum dels som handelsartikel, dels
som föremål för husslöjd, hvarför vi skola omtala
dem något närmare. Man skiljer mellan kryssade kärl,
som tillverkas af tunnbindaren, och laggade kärl,
som tillverkas af laggaren. Skilnaden består deruti,
att den förre först tills vidare hopsätter stäfverna
i kärlets buk samt inskär kryssen eller skåran uti
dem, innan bottnen infogas i den samma, då deremot
laggaren först förfärdigar bottnen, kring hvilken
han sedan inpassar laggarna. Tunnstäfver tillhuggas
jemntjocka till den erforderliga storleken, hvarefter
tunnbindaren sjelf aftunnar dem, så att de blifva
tjockare i begge ändarna. Sedan trädet blifvit
aftrummadt i erforderliga längder, klyfvas dessa och
stäfverna uthuggas i radial riktning från kärnan; till
kärl för torra varor uthuggas de äfven i årsringarnas
riktning. Storleken kan vara högst olika, beroende på
fatens storlek, ifrån de stora öl- och vinfaten ända
till den lilla ansjoviskaggen. Följande storlekar
kunna emellertid utan föregående aftal förfärdigas,
emedan de utan svårighet finna afsättning:
Tunnstäf för fat om 60 kannor == 26f X
2 å2ixlålf
Bottenstaf till samma ==
18^ X 3^ å 5 X l å l£
Ankarstaf för fat om 15 kannor = 15 å 18J X
2 Xlålf
Bottenstaf till samma = ’
Hj X 3£ X l å l J.
Måtten afse längd, bredd och tjocklek, allt i
decimaltum. Till hvarje botten i tunnan åtgå 4
bitar och i ankaret 3 bitar af ofvanstående. Så väl
vid tillverkningen som vid försäljningen beräknas
i praxis, att hvarje stortusende stäfver om 1200
stycken som leverans skall gratis åtföljas af 400
bottenbitar till tunnstafven och 300 bottenbitar till
ankarstafven. Efter dessa beräkningar säljas dylika
stäfver till stapelplats, t. ex. Göteborg. Tunnbindare
i städerna uppköpa dem äfven efter tjog, och någon
gång beräknas de äfven efter ringar å 140 stycken
eller annorlunda. Den mesta stafven, nämligen till
fat för våta varor, göres af ek; till silltunnor,
smörfjerdingar och dylikt begagnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
