Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höjd. Milveden reses ej omedelbart på marken, utan
på en särskildt bygd bro, som förfärdigas på det
sätt, att långa slanor utläggas på bottnen i radial
riktning från medelpunkten utåt och tvärs öfver dem
sämre bräder och bakar eller klufven ved så tätt, att
deraf bildas liksom ett golf, på hvilket det understa
hvarfvet reses. Milan stybbas ganska tjockt, 2 fot
vid nedre delen och 1 fot vid brynet, något tunnare
på kullen. Trumma eller pipa begagnas, men denna är
cirkelrund, och tandningen sker i öfre delen af den
samma. Den italienska resmilan innehåller vanligen
ända till 10 000 kubikfot fast vedmassa, då deremot
en medelstor resmila eljest endast håller omkring
3 000 kubikfot.
Liggmilor, som begagnas på flera trakter i Sverige
och Norge, hos oss företrädesvis i Dalarna, samt
i Österrike, skilja sig väsentligen från resmilor
deruti, att milveden ej reses på ända, utan inlägges
horisontalt. På bottnen, som har en lutning af ungefär
1 1/2 fot, utläggas först 3 till 4 raka stänger,
s. k. bottenvasar, längs efter hans lutning. Ofvanpå
bottenvasarna, hvilka böra skjuta ut ett stycke utom
baksidan (se fig. 278), inlägges sedan milveden, som
vanligen hugges till 20 à 24 fots längd. För att
stödja milveden vid foten, nedslås der framför ett
par stadiga pålar, som sträfvas. Ytterst på
bottenvasarna nedlägges stybbestocken, och bakväggen
bildas af omvexlande hvarf skarfstockar och skarfkilar,
för att gifva honom nödig fasthet och sammanhang med
den inre milveden samt tillika genom de sålunda bildade,
vågräta springorna, eller skarfvarna, bereda milröken
lättare afgång, när rökhål uppstickas derstädes. Milan
risas och stybbas liksom resmilor, och till stybbens
qvarhållande på bakväggen uppsättas der flera blockhvarf.
På de branta gaflarna qvarhålles stybben genom det der
uppsatta balkroet (fig. 279), hvilket nederst hvilar på
några stenar, så att fotrymningar kunna upptagas under
det samma. Äfven göres en öppning i balkroet (fig. 279 d),
motsvarande tändningstrumman i milveden. En vanlig
storlek af liggmila är 25 fots längd från bakväggen till
foten, 5 fots höjd vid foten, 11 à 12 fot vid bakväggen
och 14 fot vid kullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
