Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolafkastningen, det vill säga den större eller
mindre procent kol, som erhålles ur en mila, betingas
af många omständigheter, men förnämligast af
kolningens gång. I stort medeltal kan man antaga,
att en läst kol om 75,6 kubikfot löst mått, hvilket
är det samma som en stig om tolf tunnor, erhålles af
90 till 100 kubikfot fast vedmassa. Då kolningen går
särdeles väl, kan en läst erhållas till och med af 60
kubikfot fast vedmassa. Något större blir afkastningen
i ändamålsenligt inrättade kolugnar. Enligt en
meddelad uppgift skall i en kolugn vid Boxholm i
Östergötland 30 skogsfarnnar gifva 40 läster kol,
hvilket efter vanlig beräkning utvisar en åtgång af
54 kubikfot fast vedmängd till lästen.
Jemför man de olika kolningsmetoderna sinsemellan,
har visserligen den ena företräde i ett fall, den
andra i ett annat; men kolningens resultat beror
dock mindre på den använda metoden, än på kolarens
skicklighet, och derför kan man i allmänhet säga,
att den metod är den bästa, vid hvilken kolaren är
mest van. Obestridligen skötes kolningen hos oss
ännu i de flesta fall sämre än hon borde och kunde,
och den egentliga orsaken härtill har man att söka
i hela kolningsväsendets anordning. Se vi till
exempel på kolningen i de tyska bergslagerna,
utföres hon nästan uteslutande af kolarmästare med
biträde af kolardrängar och kolarpojkar, det vill
säga af personer som helt och hållet yrkesmässigt
behandla sin sak och äro fullkomligt hemmastadda i den
samma. Hos oss åter drifves kolningsyrket i allmänhet
af brukens landtbönder och torpare eller allmoge i
öfrigt, hvilka utan något egentligt intresse derför
betrakta kolningen som en bisak och kanske under hela
sin tid ej komma i tillfälle att kola mer än några
få milor. Visserligen hafva på åtskilliga ställen
förbättringar i detta afseende införts, och som ett
vigtigt steg i denna riktning förtjenar framhållas
en af vermländska bergsmannaföreningen inrättad
särskild kolars kola i närheten af Filipstad. »Lyckas
man uppdraga en kunnig, oförtruten, sitt yrke
tillgifven kolarstam, betyder det sedan jemförelsevis
ganska litet, hvilken kolningsmetod man använder*).»
*) Svedelius i anförda arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
