- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Tredje bandet. Tillgodogörandet af råämnena från jordens inre, från jordens yta och från vattnet /
474

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges jagtväsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvervakas, och om någon aktning for lagen kunde i detta
fall knapt blifva fråga. I landets fyra nordligaste
län kan ju, enligt skogsstyrelsens berättelse 1870,
än i denna stund jagtvård ej ens sägas finnas till;
det vilda fälles som det öfverkommes, vare sig
under tillåten eller förbjuden tid, i de aflägsnare
trakterna till eget bruk, i de öfriga äfven till
försäljning så väl i orten, som söderut. I Östersunds
och Vesternorrlands län drifves elgjagt i stor skala
under förbuden tid: elgen jagas nämligen om vintern
på skidor, då han, som är för tung för snöskaren,
blir ett lätt byte för lagbrytarna. Vanligtvis
har i öfre och mellersta landet hvar försigkommen
bonddräng sin bössa, ofta vet han att begagna henne -
på stillasittande föremål är han till och med skicklig
skytt - och då han, som mycket vistas i mark och skog,
temligen noga vet, hvar han har att söka det eller
det villebrådet, undgår det honom ej lätt. Härtill
kommer, att vildtjufnad af allmänna meningen knapt
betraktas som en förseelse, och att folket i
skogstjenstemännens beifranden af jagtöfverträdelser
blott ser »kitslighet» och, när den enskilde
herremannen-jordegaren vill ha sin jagtmark i fred,
stämplar detta som småaktighet. (Den paragraf i
jagtstadgan, som tillåter att bössa, jagttyg och
hundar tagas i beslag från den, som träffas stadd
i oloflig jagt, har måhända särskildt bidragit att
göra i fråga varande beifranden förhatliga).

Under sådana förhållanden är det ej att undra på,
om jagten i Sverige öfver hufvud ej kan sägas vara på
långt när så god, som eljest kunde väntas. Härvid bör
likväl äfven den faunan betingande florans fattigdom
tagas i beräkning: på sandmoar t. ex. med en mager
tallväxtlighet har det vilda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:07:21 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/3/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free