Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges jagtväsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mycken föda att hemta. Bäfvern kan anses utrotad
i landet, så äfven trappen, hjorten finnes i vildt
tillstånd endast i Skåne, utförseln af villebråd är
obetydlig och tillförseln till städerna i aftagande;
så t. ex. uppgafs det for den bekante björnjägaren
mr Lloyd på hans första resa i Sverige (1827–28),
att till Stockholm infördes 2 000 hästlass (om
14 centner) villebråd om året, eller flerdubbelt
emot hvad som nu inkommer. Då Linné 1741 reste
på Gotland, såg han änder »i milliontal»; 1778
slogo 2 karlar på en dag 1 500 sjöfåglar (allor,
skräckor m. fi.), som samlat sig i en upphuggen
vak; historieskrifvaren Lagerbring omtalar (1796)
sjöfågeln som så ymnig i de norrländska elfvarna,
att han under sitt aftåg, hvartill 14 dagar åtgingo,
betäckte vattnet. På en af konung Fredriks jagter
skötos t. ex. tjugu elgar, fem till sex björnar,,
utom mycket annat villebråd och fågel i mängd; på
en annan skötos 22 elgar (och togos 2), 4 björnar, 2
vargar, en stor mängd harar och annat vildt o. s. v.
i samma stil, mot hvilka jagtbyten den nu varande
kungl. jagtklubbens förefalla obetydliga. Morkullan
är på väg att blifva en sällsynthet, andra fåglar,
t. ex. brockfågeln och vipan, minskas märkbart. Likväl
häcka i Sverige-Norge ungefär 235 af Europas 485
fågelarter (i England 176).
Efter utfärdandet af 1864 års jagtstadga har
emellertid en början till ett bättre blifvit
skönjbar. Redan harens upptagande bland det under en
del af året fridlysta vilda har verkat godt derigenom,
att det inskränkt tiden för den vildbanan oroande
stöfvarjagten, under hvilken tillika så lätt en och
annan fridlyst fågel tick stryka med. Jagtstadgan
trotsas icke längre så öppet som förr, och opinionen
börjar fästa en viss nesa vid hennes öfverträdande; på
en del håll, t. ex. i vissa trakter af Vesternorrlands
län, der den besuttna allmogen sjelf har nytta af
elgjagten, börjar han vårda henne, och i de södra
provinserna ha de allt allmännare jagtarrendena
gjort, att den å de större egendomarna bättre
iakttagna jagtvården efter hand utsträckts äfven
till allmogens mindre skogar. Att vargen och lon,
framför allt den förra, mycket aftagit i antal,
måste äfven medföra god verkan på den nyttiga
vildafveln. Ej obetydligt har uträttats af de skytte-
och jägarförbund, som till ett antal af några och
tretio uppkommit i olika landsändar*), helst när
de, såsom skånska jagtföreningen, utdelat premier
till åklagare i jagtmål, eller såsom Vermlands
samt Göteborgs och Bohusläns jägarförbund, antagit
egna jagttillsyningsmän, eller ock, såsom Gotlands
skarpskytte- och jägargille, anslagit medel till
skottpenningar. Hvad angår skottpenningarna för hök,
har saken genom sist nämda jägargilles samt några
landstings anslag säkerligen fotats på riktigare
grunder, än då samma premier utgingo af statsmedel,
af orsak att de mindre samfunden lättare kunna utöfva
den behöfliga kontrollen. Ett praktiskt drag har det
varit, då jägarförbunden här och der, för att vinna
husmödrarna för den goda saken, invalt fruntimmer till
*) Svenska jägarförbundet stiftades 1830.
1832–34 utgaf förbundet en tidskrift af högt värde;
först 1862 började det utgifva en ny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
