Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets och luftens strömmar. Hafsströmmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro af stor vigt. Det är tre särskilda orsaker,
hvaraf hafsströmmarna bero. Den första och vigtigaste
är hafsvattnets olika uppvärmning. På större djup
bibehåller det visserligen, lika väl i polarhafvet
som i den tropiska zonen, sannolikt öfver allt en
mycket låg temperatur, som ofta går under 0°; mellan
vändkretsarna uppvärmes ytan ända till 30°, medan
hennes temperatur i polernas granskap sjunker ända
till 0°. Den sålunda störda jemvigten återställes
derigenom, att öfre strömmar föra det varma vattnet
mot polen och djupströmmar det kalla mot de tropiska
hafven.
En i andra hand bidragande orsak, hvilken har
ett synnerligt stort inflytande på strömmarnas
riktning och hastighet, är jordens rotation omkring
sin axel. Hon verkar på det mot norr och söder
framflytande hafsvattnet på samma sätt som på de
regelbundna vindarna. I följd af den stora hastigheten
hos vattenmassorna i närheten af eqvatorn få de, så
snart de öfvergå från lägre till högre breddgrader,
rörelse från vester mot öster, och omvändt tvingas
de från kallare till varmare trakter öfvergående
vattenmassorna att strömma från öster till vester. Då
nu samma orsaker äfven åstadkomma passadvindarna,
hvilka sålunda i det hela sammanfalla med strömmarna,
inverka också dessa vindar som en tredje hufvudorsak
på hafsströmmarna och bidraga framför allt i väsentlig
grad att utbreda dem öfver större ytor. Hafsbottnen
har, såsom fastlandets fortsättning, sina berg och
dalar, lågslätter, klyftor, högslätter och bergkammar,
som i sin mån kunna utöfva ett visst inflytande på
strömmarnas riktning, bredd och hastighet, liksom
äfven det öfver hafsytan höjda landets kustlinier
förmå åstadkomma vissa förändringar i vindarnas
riktning. Slutligen kunna olikheter i hafsvattnets
kemiska sammansättning framkalla rörelse deri.
Bäst äro Atlantiska hafvets strömmar kända. Den stora
ström af varmt vatten, som på båda sidor om eqvatorn
flyter från öster till vester, delar sig vid Kap Roque
i två armar, af hvilka den ena viker af mot söder
längs Brasiliens kust, den andra deremot i nordvestlig
riktning mot Karaibiska hafvet. Här befinner sig,
liksom i Mejikanska viken, den uppvärmningsapparat,
der vattnet får sin höga temperatur, här får det
tillika denna utomordentligt stora hastighet, som det
under loppet längre mot norr bibehåller. Denna senare
beror derpå, att vattnet nödgas tränga sig fram mellan
halfön Florida och ön Cuba. Denna den vigtigaste af
Atlantiska hafvets strömmar, är känd under namnet
Golfströmmen. Vid utträdet ur Mejikanska viken endast
25–35 mil bred, uppnår han der en hastighet af tre mil
i timmen. Längre bort breder han ut sig till 70–170
mil, och hans hastighet aftar i samma mån, så att hon
vid Azorerna ej utgör mer än 2/3 mil i timmen. Under
50:e breddgraden delar sig Golfströmmen och går med
en gren mellan Island samt britiska öarna och Norge,
medan den andra grenen böjer sig mot sydost, träffar
Europas vestkust samt Gibraltars sund och under loppet
längs Afrikas vestkust slutligen åter förenar sig med
eqvatorialströmmen. På detta sätt slutes den stora
ring, som i sin midt innesluter en vidsträckt yta af
stillastående vatten, den s. k. Sargassosjön, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
