Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattnets och luftens strömmar. Hafsströmmarna - Vindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vägen dit går omkring Goda hoppsudden,
återvägen omkring Kap Horn. Båda äro ungefär lika
långa. Engelska amiralitetet räknade i medeltal
120 dagars segling, enligt den kurs denna myndighet
sjelf faststält. Maury bevisar, att på den linie,
han föreslagit, en god seglare kan göra bortresan
på 60 och hemresan på 65 till 70 dagar. Skeppet
Gem of the sea tillryggalade, följande Maurys
anvisningar, på 37 dagar vägen mellan Port Philipp
i Australien och Callaö i Peru. På denna väg kunna
fartyg, som endast drifvas af segel, vinna på dem,
som uteslutande framdrifvas med ånga, emedan de senare
för kolintagning måste följa andra kurser.
Vi antydde nyss, att det äfven måste finnas
undervattensströmmar, och vi tillägga, att de på senare
tider verkstälda undersökningarna af stora djup redan
spridt mycket ljus öfver deras hemliga vägar. De föra
i allmänhet oerhörda massor kallt vatten till vissa
uppvärmningshärdar inom den tropiska zonen och utöfva
medelbart ett stort inflytande på klimatet, i det
de mildra, söderns hetta, samt derigenom, att deras
inom de tropiska trakterna uppstigande och starkt
uppvärmda vatten åter strömma till polartrakterna
och åt dem afgifva sitt värme.
Vindarna. Af ännu större betydelse for klimatet och
sjöfarten äro de strömmar, som röra sig inom sjelfva
den atmosfer, som omger oss, och hos hvilka man genom
vetenskaplig användning af talrika iakttagelser
uppvisat bestämda lagar. Vindarna uppstå genom
rubbningar i luftens jemvigt, hvilka i synnerhet
föranledas af olikhet i temperaturen på närbelägna
trakter. Tänkom oss t. ex. två stora luftpelare
bredvid hvarandra, den ena öfver Atlantiska hafvet,
den andra öfver Frankrike. Om den senare uppvärmes
starkare, utvidgar han sig uppåt, blir alltså högre
än den närgränsande och flyter öfver på honom. Den
känsliga barometern anger strax detta förhållande:
han faller i Frankrike och stiger på hafvet;
följaktligen har lufttrycket aftagit på det förra
stället och tilltagit på det senare. Men luften
invid hafsytan är kallare och alltså tätare än den
varmare luften på land. Den förra utöfvar således
ett starkare tryck åt sidorna och måste derför röra
sig från hafvet mot land. Deraf följer som allmän
regel: då två bredvid hvarandra liggande luftmassor
ha olika temperatur, uppstår i luftens högre lager en
ström från den varmare till den kallare luftmassan,
men vid jordytan en ström i motsatt riktning. Fortfar
den ena att uppvärmas, blir den inträngande kallare
luften uppvärmd samt tunnare och lättare, stiger uppåt
och utbreder sig i sin ordning öfver den kallare
luftmassan. Derigenom uppstår ett kretslopp, som
visar sig regelbundet, i samma mån temperaturskilnaden
mellan två sådana luftmassor förblir lika. Riktigheten
af dessa satser kan ådagaläggas genom ett mycket
enkelt försök, i det man öppnar dörren mellan ett
varmt och ett kallt rum och medelst en ljuslåga
undersöker den i dörren uppstående luftströmmen
(fig. 307). Genom det nyss angifna exemplet låta
land-och sjövindarna, som ofta förekomma på hafskuster
och i synnerhet på öar, förklara sig. Några timmar
efter solens uppgång springer en vind upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
