Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet mot kusten, den s. k. sjövinden, som beror
derpå, att landet upphettas starkare af solstrålarna
än hafvet. Öfver landet stiger luften uppåt och flyter
upptill ut mot hafvet, medan nedtill luft strömmar
från hafvet mot kusten. Denna sjövind är i början svag
och endast märkbar på sjelfva kusten. Längre fram på
dagen tilltager han och visar sig då på hafvet äfven
på större afstånd från kusten. Mellan kl. 2 och 3
på middagen är han starkast, aftager sedan åter,
och inemot solnedgången inträder vindstilla. Derpå
afkylas land och haf genom värmets strålning mot
rymden, men som landet afkyles hastigare än hafvet,
strömmar nu luften i de lägre lagren från land mot
hafvet, medan en motsatt rörelse eger rum upptill.
Hvad som här försiggår i smått hvarje dag inom
ett litet begränsadt rum, det samma sker också
på jordklotet i stort och hela året om. Alltså
måste ock från jordens starkare uppvärmda delar
luften beständigt stiga uppåt, upptill flyta bort
mot polerna och sålunda en sydlig vind herska i de
öfre lagren af vårt norra halfklot och en nordlig på
södra halfklotet, medan nere vid jordytan kall luft
tillströmmar från polerna, hvarigenom sålunda uppstå
på norra halfklotet en nordvind och på det södra en
sydvind. Vi måste dock erinra om en omständighet,
som verkar en förändring af dessa riktningar. Den
hastighet, hvarmed en punkt på jordytan genom
jordens rotation förflyttas, aftager från eqvatorn
mot polerna. Tänka vi oss nu, att t. ex. från 50:e
breddgraden en luftmassa plötsligt sattes i rörelse
mot eqvatorn, skulle hon i eqvatorialtrakterna
förnimmas som en nordöstlig vind, emedan hvarje punkt
på eqvatorn rör sig hastigare från vester mot öster
än en punkt på 50:e parallelkretsen och således äfven
hastigare än den der befintliga luften. En sådan
förändring i riktning försiggår äfven i verkligheten,
om också ej så hastigt. Luften strömmar pä båda
halfkloten från polerna mot eqvatorn, och af en
nordlig vind uppstår sålunda genom hans försening i
östlig led på norra halfklotet en nordostvind, medan
deremot på det södra af den sydliga vinden blir en
sydöstlig. Dessa vindar, de s. k. passadvindarna
(fr. vents alizés, eng. trade winds), blåsa inom den
heta zonen hela året om mycket regelbundet i samma
riktning och äro derför för sjöfarten på de stora
verldshafven af största vigt. Columbus såg på sin
första resa till Amerika sina skepp framdrifvas af
en beständig östlig vind, och hans folk intogs dervid
af förskräckelse, emedan de fruktade, att de aldrig
mer skulle kunna återkomma till Europa. Seglarna begagna
sig af passaden för färder från Europa till Amerika på
det sätt, att de styra sydligt från Madeira till
granskapet af vändkretsen, der de då af passaden föras
vesterut. Denna resa är så säker och matrosernas arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
