Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till våra trakter betyder vackert väder. De på deras
yttre sidor rådande vindarna äro ej heller i allmänhet
af samma våldsamma karakter som de, hvilka uppkomma
kring de trakter, der barometern står lågt. Den storm,
som den 11–14 november 1872 rasade i Östersjön och
der åstadkom så beklagliga förluster både ute på
sjelfva hafvet och genom de öfversvämningar, som deraf
blefvo en följd, torde haft sin grund just i en sådan
fördelning af trycket, der ett ovanligt högt lufttryck
är det mest anmärkningsvärda. I norra Skandinavien,
t. ex. i Haparanda och Hernösand, observerades
nämligen under dessa dagar ett barometerstånd, högre
än man på flera år iakttagit, medan barometern i
södra Östersjön stod ungefär 1 tum lägre. Efter all
anledning fans sålunda i norden ett barometriskt
maximum, kring och från hvilket vinden strömmade
i den angifna riktningen, och borde han sålunda
i Östersjön varit nordöstlig och längre vesterut,
t. ex. i Nordsjön, mera östlig. Ingen vetenskaplig
undersökning är ännu, så vidt vi känna, offentliggjord
öfver denna minnesvärda naturtilldragelse, men den
gissning om dess orsak, vi här framkastat, ligger
ganska nära.
Har man då försökt göra någon praktisk användning
af den närmare kännedom om stormarnas natur,
som vunnits genom studiet af de synoptiska
kartorna? Har man hittills lyckats deri, eller,
i annat fall, hvilka svårigheter återstå ännu att
öfvervinna? Efter uppfinningen af den elektriska
telegrafen trodde man en tid, att förutsägandet
af stormar skulle kunna ske med samma säkerhet och
snabbhet som meddelandet af andra underrättelser,
men kom snart till insigt af, att så icke är
fallet. Dertill fordrades långt mera än man först
förestält sig. Redan på 1850-talet började man dock
i Frankrike inrätta ett telegraferingssystem, som
afsåg att följa väderlekens förändringar öfver större
områden och förutsäga stormar samt derom underrätta
hotade punkter. Äfven i England omfattades saken
med varmt intresse, ock den bekante amiralen Fitzroy
kunde genom sin dagliga förbindelse med åtskilliga
punkter inom Storbritannien och några andra orter
gagna kusterna, genom stormvarningar. Att han dock
vid utöfningen af sin konst att spå väder ej befann
sig på särdeles fast grund, kan man nu mera med skäl
påstå. Ty vi veta nu åtskilligt, som för 10 till 15
år sedan ej var kändt, hvilket likväl ej hindrar,
att vår närvarande teoretiska insigt om stormarnas
natur är ganska bristfällig. Också hade Fitzroy valt
ett mindre lämpligt fält för sina experiment. Ty för
Europas vestkust, dit stormarna till större delen
komma, från Atlantiska hafvet, skulle man behöfva
stationer ute i hafvet på långt afstånd från kusterna,
för att dessa skulle kunna bli i tillräcklig tid
varnade. Äfven för Englands östkust komma sannolikt i
en mängd fall de telegrafiska meddelandena för sent,
då stormen endast behöfver en obetydlig tid. för
att gå från Storbritanniens vestligaste till dess
östligaste punkt.
Denna svårighet bortfaller visserligen beträffande längre
i öster belägna, trakter, men en annan återstår, hvilken
just är den, som för närvarande utgör knuten, som skall
lösas. Senare tiders rikare erfarenhet har nämligen visat,
att man ingalunda får antaga, att t. ex. en storm, som
nått Irlands vestra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
