Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om stormar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kust, skall med samma styrka fortskrida mot
England och vidare öfver Nordsjön. I de allra
flesta fall kommer visserligen hårdt väder att der
inträffa, hvilket dock med afseende på sjöfarten
är af helt annan betydelse än storm i egentlig
mening. Telegrafiska meddelanden från flera orter
om den rådande väderleken kunna derför endast
blifva af praktiskt värde genom en sorgfällig
och med sakkännedom verkstäld undersökning, som
går ut på att utreda sannolikheten af ovädrets
vidare framskridande. Denna undersökning
sker medelst de telegrafiska meddelandenas,
d. v. s. observationernas sammanställning eller,
med andra ord, genom upprättande af den synoptiska
kartan. Först derigenom blir man i stånd att bedöma,
hvad inflytande den på några punkter inträdda
rubbningen har för andra orter. Om man således,
för att använda vårt redan förut åberopade exempel,
den 2 december 1867 i Stockholm genom telegrafen fått
veta, att nordlig storm blåste öfver Storbritannien,
Nordsjön och Norges vestkust samt hård sydlig bris i
södra Östersjön och nordlig bris i norra, allt under
fallande barometer, skulle dermed föga insigt vunnits
om tillståndet inom atmosferen, hvilket deremot skulle
framstått synnerligt klart genom dagens synoptiska
karta, som visar, att Stockholm befann sig helt nära
medelpunkten för en fullt utbildad storm, hvarigenom
sannolikheten, att Sveriges östra kust och Östersjön
snart skulle hemsökas af oväder, betydligt ökades. Det
är på detta sätt den meteorologiska telegramvexlingen
kan blifva fruktbärande i praktiskt afseende. Men
då väderlekens beskaffenhet, efter hvad vi sett,
i så hög grad beror på lufttryckets fördelning, och
bestämmandet af dess förändringar är en uppgift,
som vetenskapen ännu ej löst, beror förutsägelsen
af den kommande väderleken ännu i viss mån endast
på praktisk erfarenhet i förening med kännedom om
lagarna för luftens rörelse. Kände man fullständigt
dessa lagar, kunde man, då atmosferens tillstånd i ett
visst ögonblick vore gifvet, beräkna dess tillstånd
vid ett bestämdt föregående eller efterföljande, och
man skulle då kunna i förväg bestämma vädret med samma
säkerhet som den, hvarmed astronomen anger det ställe,
der en himlakropp skall vid en viss tid finnas. Så
länge emellertid dessa lagar äro oss okända,, måste
man tillgripa andra förfaringssätt, då det gäller att
förutsäga den kommande väderleken. Men härvid måste
vi erinra, att det helt och hållet ofverstiger
vetenskapens krafter att i förväg afgöra, om en
kommande årstid skall bli jemförelsevis kall eller
varm o. d. Den nu varande praktiska meteorologin
syselsätter sig uteslutande med att förutsäga vädret
för en dag, eller två, och detta företrädesvis med
afseende på inbrytande stormar och oväder, hvarom
det naturligtvis för sjöfarten och fiskerierna är af
största vigt att i tid få kunskap. Det är sålunda
egentligen stormvarningar, som ära meteorologins
praktiska uppgift. Dessa kunna dock ej betraktas som
säkra förutsägelser, utan endast som en påminnelse
om, att luftens tillstånd äjr hotande. De innehålla
t. ex., att ett oväderscentrum eller barometriskt
minimum befinner sig i granskapet och att det är
möjligt, att en hvirfvelstorm kommer att framgå
öfver orten, men mera kan man med vår nu varande
ofullständiga kunskap om lagarna för lufttryckets
förändring ej säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
