Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ostronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bottnen af dessa claires består af en mycket fet blå
eller rödaktig lera, på hvilken muslorna nedläggas,
sedan de blifvit sorgfälligt rensade från dy och annan
smuts. Ostronens gödning och förädling (grönfärgning)
består endast deruti, att man ständigt håller
dem rena från gytja och tidtals flyttar dem ur den
ena bassängen i den andra för att rensa bassängerna
sjelfva. De unga ostronen, som åtminstone böra vara
ett år gamla, inköpas vanligtvis från Bretagnes kust
och anses först efter två års behandling varda att
sändas ut i ostronmarknaden.
På kusten af det gamla Aunis, der floderna Sendre,
Charente och Sevre utmynna i den af öarna Ré och
Oléron bildade lagunen Pertuis d’Antioche,
skola funnits 23 ostronbankar, som gåfvo en riklig
afkastning och försågo Marennes’ och Tremblades’
claires med ostronyngel; af dessa äro 18 nu mera
alldeles uttömda och blott 5 lemna en ytterst
obetydlig skörd.
I följd af ostronfångstens allmänna aftagande har
äfven företaget med de ofvannämda claires blifvit
mindre lönande, ehuru de ännu ha qvar något af sitt
gamla rykte. Försök att anlägga en fullständig
ostronafvel i dessa bassänger ha ej krönts med
framgång.
Statistiska tabeller utvisa, att äfven afkastningen af
de fordom så rika ostronbankarna i arrondissementen
Brest och Cherbourg på ett betänkligt sätt
minskats. De naturliga bankarna äro alldeles
uttömda. Man inskränker sig till att i parkerna göda
och förädla det annorstädes ifrån hemtade ynglet,
och äfven denna industri aftar år efter år.
I England bedrifves ostronafvel i större
skala hufvudsakligen på södra sidan af Thames’
utloppsvik. De s. k. »lyckliga fiskgrunden» äro de
mest kända ostronbankarna på denna kust. De ha en
utsträckning af 1 1/3 svensk qvadratmil och lemna de
verldsberömda natives.
Här ligger den klassiska ostronplatsen Whitstable,
en liten hamn, som under ebbtiden ligger torr. De
flesta ostronfiskare i Whitstable äro medlemmar af
ett bolag, ett slags skrå eller gille, som lär vara
600–700 år gammalt. För närvarande räknar det mer
än 400 deltagare, som arbeta med 120 fartyg, hvart
och ett om 14 tons drägtlghet. Till inträde i detta
gille äro endast söner af förut varande medlemmar
berättigade. Sedan 1793 eger bolaget enligt en
parlamentsakt uteslutande rättighet att fiska ostron
på den dittills endast af gammal häfd begagnade
banken. Denna ostronbank, som ligger i närheten af
hamnen, håller en tredjedels mil i bredd och ungefär
lika mycket i längd. Hittills har man endast bearbetat
omkring hälften deraf. Ett sandref, som utlöper
från kusten och är en fjerdedels engelsk mil långt,
skyddar ostronbankarna mot östanvinden. Dessa bankar
äro ej allenast afvels- och gödningsanstalter, utan
äfven ett slags nederlagsplatser för alla sorters
ostron. Ty äfven för ostronhandeln är Whitstable en
plats af första rangen.
Under de månader, då man ej fiskar ostron, är folket
syselsatt att fånga sjöstjernor, hvilka djur, som
bekant, ej äro mindre passionerade ostronätare än de
största gurmander af vårt eget slägte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
