Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsfiskenas betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sverige har man allt sedan 1852 varit betänkt på
att upphjelpa så väl insjö- som hafsfisket. Då utkom
den af vetenskapsakademin förordade fiskeristadgan,
hvars hufvudsyfte var att skydda fiskens lek och
lekplatser och spara ynglet *), och öfver allt,
der hon blifvit efterlefd, har hon visat sin
nytta. Men de olika naturförhållanden, som råda i
ett så vidsträckt land och betinga en jemförelsevis
betydlig skiljaktighet i fiskfaunan och fiskarnas lif,
gjorde det omöjligt att för hela riket fastställa
bestämmelser, som i samma grad skulle öfver allt
kunna verka för nämda ändamål. Dertill behöfdes,
i synnerhet för insjöfisket, särskilda stadgar
for de olika fiskeridistrikten, hufvudsakligen
bestämda efter länen och de skilda vattendragen,
och för utarbetande af dessa, så väl som för att
i öfrigt ha tillsyn öfver fiskeriernas tillstånd och
behof, utnämdes år 1864 en fiskeriintendent för insjö-
och östersjöfisket, hvilken utvecklat en omfattande
gagnande verksamhet och derför hedrats med erkännande
både inom- och utomlands.
En rationel skötsel af hafsfiskena är i hvarje
hänseende påkallad af förhållandena, och framför allt
är det nödvändigt, att man först gör sig fullständigt
reda för dessa förhållanden, om man å ena sidan
vill göra vinsten ur hafvet så rik som möjligt,
men å andra sidan förebygga fiskets uttömmande.
Rätt ofta liar man yttrat den farhågan, att brist på
hafsfisk skulle kunna inträffa i en icke synnerligt
aflägsen framtid. I afseende härpå har emellertid
en engelsk komité, i hvilken äfven den utmärkte
naturforskaren Huxley hade säte, efter en långvarig
pröfning kommit till den öfvertygelsen, att denna
fruktan är ogrundad. En fullvuxen kummel kan af
sin oerhörda mängd romkorn bringa till verlden ett
antal af ungefär fyra millioner ungar; om ett enda
sillpar kunde få ostördt fortplanta sig under fem
år, och om alla generationernas yngel finge bli
vid lif med samma fortplantningsförmåga, skulle
afkomman, sammanlagd, bilda en massa af ungefär
samma storlek som vår jord. Men naturen tillåter
ej en fortplantning i denna skala. Hon återställer
jemvigten i sin hushållning i vattnet så väl som på
landet. I oräkneliga milliontal förstöras de unga
fiskarna af sina likar eller af roffiskar, och
menniskan, skapelsens herre, som gjort sig hafvet
så väl som landet underdånigt, har just ej förfarit
mycket mildare med hafvets invånare. Hvem räknar väl
de fiskar, som årligen åtgå till hennes föda? Den,
som skrifver dessa rader, såg i maj 1864 i Brighton
vid Engelska kanalen öfver 9 000 stycken makrill
föras i land af endast fyra båtar, och i augusti
samma år var han i Wick i norra Skotland vitne till,
huru på en dag öfver 1 000 sillfiskebåtar gingo ut på
fångst. Sådana förhållanden förklara visserligen, huru
ofvan nämda betänklighet om halsfiskets uttömmande
kunnat uppkomma. Emellertid kan man lugna sig vid
tanken på hafvets oerhörda utsträckning, oaktadt det
ej kan förnekas, att en minskning verkligen inträdt
i vissa fisken och i vissa trakter.
*) Äfven för den äldre stadgan af år 1766 lågo dessa
principer till god del till grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
