Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabeljofisket - Pilcharden, hvassbuken, sardellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det friskt agnade snöret i djupet. Med vana och
tålamod kan en fiskare på detta sätt fånga 150–200
stycken fisk om dagen. Sedan man borttagit hufvud,
lefver, tarmar och ryggrad, är det vanligast att
endast salta fisken, som sedermera kommer i handeln
under namn af laberdan, kabeljo. Isländarna klyfva
torsken midt i tu och torka halfvorna på stenar och
klippor. Så beredd, kallas han vanligen stock fi
sk; hangfisk kallas han deremot, när han torkats
hängande på stänger. Norrmännen, som mycket syselsätta
sig med beredningen af kabeljo, torka äfven den redan
insaltade fisken på klipporna och sälja honom sedan
under namn af klippfisk*). Ensamt Bergen inför årligen
40 000 tunnor salt för beredningen af denna fisk,
och 1872 skola derifrån utskeppats ej mindre än
141 000 centner klippfisk.
Af torsken kan man använda nära nog allt. Köttet
är en välbekant föda, af lefvern från 120 centner
fisk får man ett fat trän, man begagnar till och
med de afskurna hufvudena, dem man torkar och äter
eller väl annars vanligen ger kreaturen till föda,
tungan anses för en verklig läckerbit, tarmarna
kokas åt kreaturen, simblåsan lemnar lim, och de
utskurna ryggraderna användas i skogfattiga trakter
till bränsle. Torsklefvertranen användes ej blott i
röd- och hvitgarfverierna, utan är äfven ett vigtigt
läkemedel. Hans verkan i sistnämda hänseende beror på
hans jodhalt, och det är endast den klara, gulaktiga
tranen, som kan användas för medicinskt ändamål. Han
fås genom att utsätta lefvern för solhettan och
låta tranen af sig sjelf utrinna. Genom att medelst
kokning smälta fram honom ur lefvern får man den
vanliga illaluktande fisktranen.
Pilcharden, hvassbuken, sardellen. I jemförelse
med de storartade fiskena af sill och torsk stå
visserligen de här anförda hafsfiskena mycket tillbaka
i betydelse, men äro i alla fall en så betydande källa
till välstånd, att man i en bok Öfver verldshandeln
omöjligt kan förbigå dem.
Pilcharden, som är mycket nära beslägtad med
sillen, fångas i stor mängd i garn utanför kusten
af Cornwall. Medelpunkten för detta fiske är S:t
Ives. Vid den tid, då man väntar de lekande stimmen
mot kusten, utställes en person på klipporna som
utkik för att kunna anmäla pilchardens ankomst. När
tecknet gifves, fara båtarna ut för att innesluta
stimmet med nät. Har detta lyckats, draga de
det makligt till stranden och insalta den fångade
fisken. Pilcharderna ligga en månad i packade lager,
under hvilken tid en dyrbar trän framdroppar utur
dem. Derefter aftvättas fisken, pressas, inpackas
i kärl och utskickas i stor mängd, i synnerhet till
Italien, der man äter honom under fastlagen.
Hvassbuken, som likaledes är en sillfisk, men af
mindre storlek, fångas under vintermånaderna med vad
både i Östersjön och Nordsjön. I England börjar det
utomordentligt rika fisket i november. Der bereder
man hvassbuken ofta på samma sätt som sardinerna,
men stundom fiskas han i så
*) Kabeljo och klippfisk äro i Skandinavien samma
vara, endast med den skilnaden, att den förra är
packad i fjerdingar, hvilket ej är förhållandet med
den senare. Ö. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
