Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfågelsjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vill hon en eller annan gång under liggtiden
lemna boet, inhöljer och skyddar hon äggen helt och
hållet i detta varma bolster. Ett sådant bo lemnar
nära 30 ort renadt dun till ett värde af ungefär
2 rdr. Redan efter första plundringen använder
emellertid ejderhonan mindre mängd dun till boet,
och blir hon tvungen att bygga för tredje gången,
berättar man, att äfven hanen får släppa till en del
af sitt hvita dun, oaktadt han eljest är känd för att
efter slutad parning begifva sig till sjön eller
till de yttre skären.
Der klipporna stå alldeles enstaka och man
följaktligen ej kan spänna något tåg mellan två utaf
dem, blir jägarens arbete ännu farligare, emedan han
då måste låta två personer nedfira sig med ett tåg,
som är kastadt rundt om hans lif.
Så halsbrytande färder i luften fordras emellertid
ej på alla ställen, och särskildt i Skandinavien,
både i norra och mellersta Sverige och i Norge, der
ejderhonan, då hon skyddas, bygger sitt bo och lägger
sina ägg på lätt tillgängliga holmar och till och med
invid skärgårdsstugorna, är skattningen af hennes bo
ytterst beqväm. Den kan också vara ganska indrägtig,
äfven om dunfångsten från hvarje bo i medeltal ej
får uppskattas till mera än ungefär 16 ort. Inkomsten
beror dock här, som vid all annan fångst i naturen,
på den omsorg, hvarmed fågeln under parningen och vid
sina häckplatser skyddas. I Sverige har derför ejdern
blifvit fridlyst från jagt från den 16 mars till den
10 juli, och lagar sådana som denna borde af hvarje
person på det noggrannaste vidmakthållas. Sorgligt är
att vid Spetsbergen se, huru i synnerhet de norska
fångstmännen utan hänsyn röfva allt, hvad de komma
åt, af denna fågel. Till och med äggen granskas ej,
förr än röfvarne komma om bord, då de i en vattenpyts
pröfva, om ungen hunnit utveckla sig, i hvilket fall
de flyta och kastas öfver bord. Så kan man stundom
få se hundratals ägg, till ingen nytta förstörda,
flyta omkring ett sådant fångstfartyg.
Som exempel på, huru vigtig sjöfågelsjagten på sina
ställen kan blifva, kunna vi anföra, att i det så
ytterst glest befolkade Grönland 30 000 ejdrar och
70 000 alkor dödades och bortåt 200 000 ägg insamlades
under år 1858. Tjugu till tretio fågelskinn lemna en
omgång kläder åt en fullvuxen grönländare.
De ofvan skildrade halsbrytande klippfärderna äro
väl ingenstädes så brukliga som på ön S:t Kilda,
den vestligaste af Hebriderna. Denna lilla ö, som
i omkrets mäter ungefär 2/3 mil, reser sig öfver
allt nästan lodrätt upp ur oceanen och bildar vid
sin östra ända en klippvägg af 1 550 fot, på hvilken
hvarje afsats är betäckt med häckande fåglar. Den
för öns inbyggare vigtigaste bland alla dessa fåglar
är stormfågeln, som der häckar l otroligt antal. Man
fångar honom för hans fjäder och fett. Så snart han
är fångad, utspottar han en bernstensfärgad olja,
som der lär användas både som lysämne och läkemedel
mot mångahanda lidanden. Af hafsanden, som äfven
häckar der, dödas årligen öfver 20 000 stycken,
oberäknadt äggfångsten.
Knapt mindre vigtig och betydande är jagten
på de vilda svanarna, som likaledes häcka i de
nordligaste trakterna, såsom på Island, i Lappland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
