Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfågelsjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. s. v. Köttet af ungfågeln är särdeles välsmakande,
de med qvarsittande fjädrar beredda skinnen lemna
ett dyrbart pelsverk (svanpelsar), och dunet är en
betydande handels ar tikel. Måsarna, skrakarna
och pelikanerna lemna likaledes fjädrar
och ägg i mängd samt äro derför också föremål för en
större eller mindre jagt. Till samma familj som de
sistnämda hör äfven hafsanden (sula bassana),
som i myriader häckar på den obebodda skotska ön Bass
i Forthviken. Hela denna klippö är formligen betäckt
af fågelbon, ägg och ungar, hvilka sistnämda antingen
användas färska eller insaltas för vintern. Aggen
äro synnerligt välsmakande och insamlas också i
mängd. Åtskilliga lomarter fångas äfven för sin
fjäderbeklädnad, särskildt doppingarna, af hvilka
en art lemnar de s. k. grebenhäute (silkesandshudar)
till muffar, bräm o. d.
De flesta arterna af alkornas familj ha ett
välsmakande kött och bli för den skull eftersatta
af jägarna. I den höga norden samlas dessa
fåglar i oräkneliga skaror på sina häckplatser,
de så kallade fågelbergen, vanligen höga, branta
fjällväggar, som resa sig från stranden eller rätt
upp ur hafvet. Hvarje alkart har der sitt område,
den ena arten vanligen i olika höjd mot den andra. I
bergets skrefvor och i gömslen på afsatserna reda de
sina bon. Ett oupphörligt brusande af deras vingslag
ljuder i luften, der de kasta sig ned i hafvet for
att söka föda i dess djup eller återvända till boet
och den väntande ungen. Och på klippafsatserna sitta
de så tätt, att mångenstädes en kula har lättare
att träffa än att undvika en fågel. Sällsam och till
utseendet djupt begrundande sitter der lunnefågeln
(den grönländska papegojan) med sin höga, tilltryckta
näbb. Ett lifligare intryck lemna grisslorna,
de egentligen så kallade alkorna, samt den lilla
alkekungen. De båda sistnämda utgöra äfven i Östersjön
föremål för en större fångst. Det är egentligen
ungfåglarna, man eftersöker för köttets skull, och
för att få dem ur boet begagnar man sig af käppar,
i hvilkas ända man fastgjort en krok.
Alla de nu nämda fåglarna bebo de norra hafven,
men äfven från de södra måste vi omnämna en fågel,
på hvilken man visserligen har en mycket enkel jagt,
men som icke desto mindre ger de nämda fåglarna föga
efter i intresse. Vi mena pingvinen (fettgåsen). I
flera olika arter förekommer
Fig. 346. Ätliga svalbon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
