Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasmassan - Glasets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutligen beror äfven tillsatsmedlens verkan af den
kemiska form, hvari man använder alkalierna. För
kostnadens skull använder man nämligen ej rena
alkalier, utan alkalisalter, och öfverlemnar åt
kiselsyran att sönderdela saltföreningarna och sätta
sig i besittning af alkaliet. Men denna sönderdelning
försiggår i vissa fall med ganska stor svårighet,
hvarför hon med särskilda hjelpmedel måste
understödjas. Sådana sönderdelningen underlättande
ämnen äro kolsyrad kalk (krita) och kol. På samma
gång de sjelfva taga del i den kemiska omsättningen,
befordra de derjemte sönderdelning af salterna och
bildning af silikat. Krita är befordringsmedlet för
koksaltets och kolet för de svafvelsyrade salternas
(glaubersaltets m. fl.) sönderdelning. Men af
kolet får endast så mycket tillsättas, att det på
Svafvelsyrans bekostnad kan uppoxideras till koloxid,
hvilken förening, såsom gasformig, lätt bortgår; men
svafvelsyran har likaledes genom en partiel reduktion
blifvit öfverföra, i ett flygtigt tillstånd och
kan såsom svafvelsyrlighet bortgå. Ett öfverskott
af kol skulle meddela glasmassan en gul, brun, ända
till svart färganstrykning. Det är af detta skäl
man i ugnar, som ryka eller eldas med torf, brun-
eller stenkol, omöjligt kan erhålla något fullkomligt
färglöst glas, om ej täckta smältdeglar användas.
Hvad glasets färgning angår, skola vi något längre
fram i denna uppsats, dä de olika glassorterna
särskildt komma att afhandlar, men i synnerhet
i kapitlet om glasmålning, taga oss anledning
att omnämna de för detta ändamål mest lämpliga
medel. Först vilja vi likväl göra oss något bekanta
med glasets historia.
Glasets historia. I betraktande af glasindustrins
höga ålder kan det ej förvåna, att vi om hennes
utveckling och glasets första uppfinnare ej ega
några säkra underrättelser. Plinius berättar oss
härom följande. Ett fartyg med nitrum (härmed menas
sannolikt soda och ej salpeter, som numera har denna
benämning) hade under en stark storm drifvit i land
på syriska kusten vid mynningen af floden Belus. Då
skeppsfolket skulle koka sin mat, hade de, då de på
stranden endast funno sand, men inga stenar, till
underlag för kokkärlet begagnat några klumpar af
saltet. Till sin förvåning hade de då efter slutad
måltid funnit ett genomskinligt glas på sanden,
och något intelligentare hufvud ibland dem hade
förstått att göra sig denna tillfälliga upptäckt till
godo. Sanden från denna lilla flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
