Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De organiska elementen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delar. Dertill komma alkalier, syror, jordarter
och metalloxider, hvilka, ehuru nödvändiga för
utvecklingen, dock ej ingå i de lefvande kropparna på
samma sätt som de sex ofvan nämda elementen. Kanske
finnes af de element, som man benämner oorganiska,
ett ännu större antal, än man vanligen antar, på
detta sätt spridt i de lefvande organismerna; ty om
kiselsyra, koksalt med sin halt af klor, jodkalium
med sin halt af jod och andra kemiska föreningar äro
alldeles oumbärliga för några växter, hvarför skulle
t. ex. silfver och arsenik, som äro nästan allestädes
utbredda i naturen, ej kunna upptagas af den lefvande
naturen och der spela en inflytelserik rol?
Men om också alla element skulle finnas i växternas
safter eller i djurens blod, måste dock de sex
ofvan nämda alltid anses som de egentliga organiska
elementen, ty utan dem är organiskt lif otänkbart,
medan det väsentligen organiska ganska väl kan ega
bestånd utan de öfriga.
Vatten, kolsyra och ammoniak jemte
svafvelsyra och fosforsyra
äro de oorganiska ämnen, hvilka, inkomna
uti organismerna, sönderdelas och under ännu ej
kända förhållanden gruppera sina beståndsdelar till
organiska molekyler, d. v. s. organiseras.
Kolsyran består, som bekant, af kol och syre, dock så,
att på en atom kol komma två atomer syre. I denna
förening, hvars sammansättning uttryckes med det
kemiska tecknet CO2, förekommer kolet förenadt med
den största mängd syre, det kan binda. Hon uppstår,
såsom vi ofta haft tillfälle nämna, genom förbränning
af kol eller kolhaltiga föreningar. Om vi kunna
uppvisa förekomsten af kolsyra i den luft, som vid
andningsprocessen utströmmar ur lungorna, eller visa,
att kolsyra bildas vid organiska kroppars förmultning,
skola vi ega skäl att antaga, att blodets förändringar
i lungorna samt förmultningsprocessen äro företeelser,
som ega en viss likhet med förbränning. Alla de nämda
förloppen grunda sig i sjelfva verket på upptagande
af syre ur luften. Och om i det ena fallet ganska
stora värmemängder utvecklas under eldfenomen och i
de andra endast en obetydlig temperaturförhöjning,
som lätt kan undgå uppmärksamheten, inträffar, bevisar
detta blott, att den kemiska verksamheten kan uppträda
med ganska olika grad af styrka. En och samma mängd
kol frambringar alltid, då hon förenas med syre,
denna förening må ega rum hastigt eller långsamt,
en och samma mängd värme.
Det gifves ingen på syre mera rik kolförening än
kolsyran, och ingen annan kolförening är heller
så allmänt och likformigt utbredd i naturen som
hon och tillika så gynsam för uppkomsten af det
grönskande växttäcke, som ända upp till gränserna
för den eviga snön fägnar vårt öga. Ur kolsyran
måste derför samtliga organiska föreningar uppstå,
ty alla organiska föreningar innehålla kol; men
detta kan ej ske med mindre kolsyran förlorar syre
(reduceras); kolsyran innehåller nämligen alltid mera
syre än alla organiska ämnen, och då kolsyrans kol
bindes af växten, måste hennes syre frigöras. Beviset
att så förhåller sig är lätt funnet. Växtens gröna
delar uppsupa nämligen, i synnerhet om natten eller
öfver hufvud i mörkret, genom otaliga fina porer
(klyföppningar) kolsyran ur luften; under inflytande
af solljuset qvarhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
