Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De organiska elementen - Orsaker till elementens organisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
atmosferen, på något sätt aflägsnas derutur eller ur regnvattnet, hvaruti hon
finnes upplöst, och detta sker genom växterna, härstammar dock ej derför allt
det qväfve, som finnes i frön, blommor och andra växtämnen, från
salpetersyra. Af vida större betydelse som qväfveleverantör än salpetersyran är en
annan förening, nämligen ammoniaken. Detta ämne består af en atom qväfve
och tre atomer väte och bildas vid förstöring af qväfvehaltiga organiska
ämnen[1].
Ammoniaken förekommer äfven, så väl i fritt tillstånd, som bunden vid
kolsyra, i luften och upptages derutur af regn samt öfvergår således till marken.
Han genomgår samma kretslopp som kolsyran, ty sedan han aflemnat sitt
qväfve till bildande af talrika, vigtiga ämnen, öfvergår detta qväfve antingen i
djurlifvets kretslopp under form af de vigtigaste födoämnen (gluten, ägghvita,
ostämne m. m.), eller ock afsöndras det vid växternas förmultning såsom ammoniak.
I förra fallet användes qväfvet till bildande af muskelsubstans, senor, bindväf
m. m. Emedan de ämnen, som förekomma i djurkropparna, äro stadda i
ständig förändring, afsöndras de förbrukade ämnena i samma mån som nya
tillföras. Horn, hår, naglar, fjädrar äro ämnen, som innehålla mycket qväfve.
Urin innehåller mycket urinämne (en kropp, som till nära hälften består af
qväfve), urinsyra samt flera andra qväfvehaltiga ämnen. Hemfalla dessa
qväfverika ämnen åt förruttnelsen, inträder den bekanta lukten af ammoniak, hvilken
sålunda öfvergår i atmosferen i samma form, hvari han upptogs af växterna.
En ej mindre vigtig, om än skenbart mindre framstående rol spela
svaflet och fosforn, element som genomgå ett likartadt kretslopp. Svaflet
kommer sannolikt som svafvelsyrad ammoniak i växternas saft, omarbetas der
till en beståndsdel af ägghvitartade ämnen, eller af vissa egendomliga
föreningar, som finnas i senap, lök, kål m. fl. Från växterna kommer det till djuren,
i hvilkas ekonomi det är nödvändigt för bildande af ägghvita och blodets fibrin.
Fosforn upptages af växterna med sur fosforsyrad kalk och införlifvas med
organismerna likaledes genom en reduktionsprocess. Förstöras dessa ämnen,
afsöndras åter svaflet och fosforn antingen i förening med syre som
svafvelsyra eller fosforsyra, eller ock i förening med väte som svafvel- eller
fosforväte. De återtaga således, då de lemna det organiska lifvets på förändringar
så rika område, icke genast den form, hvaruti de upptagas af växterna,
hvilket deremot, såsom ofvan blifvit visadt, är fallet med kolet, vätet och
qväfvet.
Orsaker till elementens organisering. Hvilken är nu den kraft, som
åstadkommer den underbara förändring kolsyrans, vattnets och ammoniakens
natur synes ha undergått i den lefvande organismen? Å ena sidan träda
dessa ämnen i den oorganiska naturen oss till mötes antingen som luftartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
