Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Orsaker till elementens organisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnen, eller, förenade med kalk och kolväte, i
kalkstenen och salmiaken. I intet fall intaga de
hvarken till sin kemiska eller fysiska beskaffenhet
någon framför andra kemiska föreningar framstående
plats. I den organiska naturen deltaga dessa ämnens
beståndsdelar i lifvet: de bilda i förening med
hvarandra underlaget för känslor och lidelser,
de blifva verktyg för viljan, de röra sig under
inflytande af krafter, som ej komma utifrån,
utan inifrån. De blifva i den lefvande organismen
medel för tanken, som öfverskrider tidens och
rummets gränser. Detta är någonting helt annat än
kemisk kraft, som förenar en syra med en bas, eller
attraktion och repulsion, hvilka krafter väl kunna
styra himlakropparnas rörelser, men ingalunda förmå
beräkna planeternas omloppstider eller utforska de
kemiska förloppen, med ett ord ej kunna höja sig
till medvetande.
Fråga vi efter orsaken till materiens organisering,
stå vi vid gränsen till ett område, som synes
otillgängligt för forskningen. Huru mycket än blifvit
gjordt för att eröfra detta område åt vetenskapen,
har man dock ej lyckats fylla detta svalg i vårt
vetande med annat än hypoteser och drömmar. Ett
sådant förfarande kunde ha gått an förut, och i
sjelfva verket har man ända till senaste tider
lugnat forskningsbegäret med antagandet af en
»lifskraft». Ingen såg eller ville se, att denna
lifskraft var ingenting mer eller mindre än ett tomt
ord utan begrepp. Det var ock allt för beqvämt att
med ett namn utan betydelse affärda en besvärlig
fråga, för att man skulle skilja sig från det samma,
så mycket mer som man ej kunde sätta något annat
i stället, åtminstone intet bättre och allra minst
sakförhållanden eller bevis. Sålunda fick lifskraften
i mansåldrar sitta ostörd på sin tron.
I närvarande stund veta vi visserligen, att
en sådan särskild lifskraft ej kan finnas,
åtminstone ej om hon uppfattas i den mening
fysiken ger detta ord. Fenomenen i den oorganiska
verlden och sammanhanget dem emellan kunna blott
då förklaras och begripas, när man antar en
fullkomlig öfverensstämmelse hos orsakerna till
förändringarna, d. v. s. krafterna. Om man derför
redan med sakförhållanden bevisat, att den oorganiska
naturens krafter i sjelfva verket endast äro olika
yttringar af en och samma kraft, hvarför skulle vi
antaga ett undantag från denna allmänna lag för den
tid, hvarunder kraft och materie äro förenade till
organiserade väsenden?
Man har visserligen ej lyckats med våg och vigt
bestämma, i huru stor mån de fysiska krafterna, för
hvilka vi kunna antaga värmet som ett allmänt uttryck,
varit verksamma vid materiens organisering. Men
man kan dock med all visshet påstå, att, om man
kunde uppmäta all den kraft, som blifvit förbrukad
under växtens lifsprocess dels som värme eller
ljus, dels som kemisk kraft i och för bildande af
stärkelse, vedämne, syror o. d., skulle hon befinnas
vara just så stor som den värmemängd, växten kan
utveckla, om hon förbrännes till kolsyra, vatten och
ammoniak. Med andra ord: summan af all den kraft,
som blifvit förbrukad vid bildandet af en växt ur
hennes oorganiska beståndsdelar, torde vara noga
den samma som den, hvilken som värme frigöres vid
växtens förbränning. Enligt lagen för krafternas
förvandlingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
