Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näringsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på annat sätt, än att det ofta kan vara af större vigt
för kroppen att ersätta den genom utstrålning uppkomna
värmeförlusten än att sörja för förnyandet af muskler,
senor o. d., och detta gör i sjelfva verket den lätt
syrsatta alkoholen på ett särdeles kraftigt sätt.
Man skulle kunna föreställa sig, att kött i följd af
sin kemiska sammansättning vore det näringsämne, som
fullständigast kan gifva ersättning för djurkroppens
förluster; men detta är ej fallet, enär djurkroppen
behöfver en vida mindre mängd ämnen till nybildningar
än till underhåll af det djuriska värmet. Om ock vid
nybildningar värme i följd af kemiska förändringar
utvecklas, är dock det genom förbränningen i blodet
uppkomna vida mer betydande. Emedan således kött
visserligen fullkomligt uppfyller det ena vilkoret
för ett födoämne, men det andra endast delvis, är
det ett ofullständigt födoämne. Försökte man att
uteslutande lefva af kött, skulle man erfara detta,
För en fullständig föda erfordras en blandning af
qväfvefria och qväfvehaltiga ämnen.
Ett öfverskott å ena eller andra sidan förorsakar
obehag; antingen bortföras de öfverflödiga ämnena
osmälta, eller ock aflagras de i kroppen. Så äro t. ex.
betydande fettaflagringar ofta en följd af en på
qväfvefria ämnen allt för rik föda. Då endast en viss
mängd af dessa ämnen kan förbrännas, omsättes det
öfriga till fett och magasineras sålunda i kroppen
för framtida behof. Djur, hvilka, såsom björnen,
om vintern ligga i ide, underhålla den nödiga
kroppsvärmen genom förbränning af förut samladt
fett. Den från England komna och med god följd ofta
genomgångna bantingskuren består hufvudsakligen deri,
att kroppen i tillräcklig mängd erhåller endast de
qväfvehaltiga födoämnena, men i otillräcklig mängd de
fettbildande, såsom stärkelse (potatis, ris o. d.),
socker, fett (mjölk o. s. v.), hvarigenom han tvingas
att använda sina egna förråd af fett.
Betrakta vi något närmare de af naturen lemnade
födoämnena, skola vi finna, att de, som äro ämnade
att verksammast underhålla lifsprocessen, visa en
öfverraskande likhet.
Mjölken är elementarfödoämnet, och hennes
sammansättning visar oss, hvilka ämnen äro
hufvudsakligen nödvändiga för andningens underhåll
samt organens nybildningar. Komjölk innehåller
nära 86 procent vatten, 5 procent kasein (ostämne),
4 procent fett (smör), 4 procent mjölksocker samt
1/2 procent oorganiska salter (fosforsyrade salter
m. m.). Kasein är qväfvehaltig. Jemföra vi med
mjölkens sammansättning äggets, t. ex. ett hönsäggs,
finna vi, att detta (hvitan och gulan tillsammans)
innehåller 74 procent vatten, 14 procent albumin
(ägghvita), 10 1/2 procent fett och 1 1/2 procent
oorganiska salter, eller se vi, att i ägget finnes
en blandning af qväfvehaltiga ämnen (albumin) med
qväfvefria (fett), liksom i mjölken kasein finnes
blandad med fett och mjölksocker. I ägget finnas för
öfrigt oorganiska salter, hvilka äro nödvändiga för
bildande af ben. Mjölkens qväfvehaltiga beståndsdel,
kasein, äggets albumin samt muskelkött ega nära nog
lika sammansättning. De innehålla omkring 53 procent
kol, 7 procent väte, 16 procent qväfve, 23 1/2 procent
syre samt 1 till 2 procent svafvel. En nära nog lika
sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
