Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörsockret - Drufsockret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga spritvaror. Härvid har emellertid
sockret väsentligt förändrats så väl till alla
sina fysikaliska egenskaper, som till sin kemiska
sammansättning, Karamellen låter ej kristallisera
sig, smakar ej sött, utan bittert, och hans kemiska
sammansättning återgifves närmast af formeln C12 H9 O9,
utvisande att elementen for två atomer vatten
blifvit ur rörsockret aflägsnade.
Det kristalliserade rörsockrets specifika vigt är
1,58. När kristallerna sönderbrytas eller krossas,
visar sig i mörker ett egendomligt ljusfenomen,
i det fragmenten sprida ett matt sken omkring sig:
sockret fosforescerar. Samma fenomen framkallas äfven,
då två stycken kristalliseradt socker gnidas mot
hvarandra. Rörsockrets förmåga att i lösning inverka
på polariseradt ljus har redan i andra bandet blifvit
omnämd, och att det vrider polarisationsplanet åt
höger, har så väl der som här ofvan blifvit sagdt.
Bland de kemiska föreningar, rörsockret kan ingå,
nämna vi här endast dem med alkalier och alkaliska
jordarter, af hvilka åter de med kalk och baryt
äro de vigtigaste, såsom spelande en rol vid
sockertillverkningen. Bundet vid dessa baser, förlorar
sockret väsentligen sin söta smak, men blir på samma
gång mindre underkastadt den omsättning, som under
andra förhållanden luft och fuktighet framkalla hos
det, och kan ur dessa föreningar åter frigöras genom
kolsyra samt bringas till kristallisation.
Särdeles anmärkningsvärdt är det inflytande, som
syror, så väl organiska som oorganiska, utöfva på
rörsockret, hvilket dervid allt efter syrans art
och mängd snabbare eller långsammare öfverföres i
okristalliserbart socker (invertsocker).
Drufsockret skiljer sig till sin kemiska
sammansättning från rörsockret derigenom, att det
förra innehåller elementen för en atom vatten mera
än det senare. Dess formel är alltså C12 H12 O12 och
dess procentiska sammansättning 40,00 kol, 6,67 väte
och 53,33 syre.
Emellertid innehåller drufsockret, sådant det vanligen
förekommer i handeln, jemte de nämda beståndsdelarna
ännu två atomer kristallvatten, hvilka likväl kunna
aflägsnas genom torkning vid 100° värme, och det är
detta slags drufsocker (med formeln
C12 H12 O12 +2 HO),
hvars fysikaliska egenskaper vi närmast ha
att skildra.
Det uppträder vanligen under form af ett mer eller
mindre hvitt mjöl eller som täta stycken, hvilka
dock vid närmare granskning visa kristallinisk
bygnad. Drufsockret bildar nämligen, då det
utkristalliserar ur en vattenlösning, ogenomskinliga,
halfsferiska korn eller blomkålslika massor, som
utgöras af strålformigt grupperade nålar, hvilka dock
äro så fina, att de knappast tydligt kunna skönjas med
blotta ögat. Drufsockret har en vida mindre starkt
söt smak än rörsockret, så att för framkallande af
samma grad af sötma, som åstadkommes genom 1 vigtdel
af det senare, fordras 2 1/2 vigtdelar af det förra.
Äfven med afseende på lösligheten i vatten skilja
sig dessa två sockerarter väsentligt från hvarandra,
i det att drufsockret (med 2 atomer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
