Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 51 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerröret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vestindiska sockerplantagerna planteras dessa sticklingar vanligen före regntiden i en
lätt, måttligt fuktig, qväfverik, men saltfattig mark och hinna allt efter
arten och den rådande temperaturen efter 10—12 månader sin behöriga
mognad. Skörden verkställes med ett slags korta, krokiga sablar, bladen och
blomvipporna aftagas för att tjena till kreatursfoder, och det är de
återstående tjocka, runda, rörformiga stänglarna med knutar på 1—1 1/2 tums
afstånd från hvarandra, som utgöra det egentliga råämnet för
sockertillverkningen.


Fig. 23. Qvarn för sockerrörets krossning.

Sockerrörets stängel innesluter under en mycket kiselsyrerik, hård och
träartad bark en gråaktig märg, som i sina celler innehåller sockersaften. Den
yttre barken är öfverdragen med ett vaxartadt hölje af grönaktig eller brunröd
färg, som skyddar växten för alla de förändringar, fuktighet skulle kunna
utöfva derpå, Sedan sockerröret
blifvit skördadt, förändras dess
saft ytterst hastigt under
inflytande af den höga
temperatur, som i dessa trakter är
rådande, och i följd deraf är det
af största vigt att så mycket
som möjligt påskynda rörets
förarbetning till socker, hvarför
man också söker ordna
plantagerna så, att ej alla fälten på
samma gång komma till mognad,
utan skörd och förarbetning
kunna gå hand i hand.

Sockerrörets halt af socker
vexlar naturligtvis mycket. I
medeltal kan han antagas vara
17—18 %; röret innehåller
derjemte 72 % vatten, 9—10 %
cellulosa, 1/2—1 % ägghvitartade
ämnen samt 1/2 % salter och
extraktivämnen. Denna rikedom
på socker skulle otvifvelaktigt, om han kunde fullständigt tillgodogöras, för
vår nordeuropeiska sockerodling utesluta all möjlighet till täflan; men
svårigheterna att fullständigt utdraga saften jemte det skadliga inflytande, som den
höga temperaturen oundvikligen i större eller mindre grad utöfvar på den
samma, vålla, att af dessa 17—18 %, som sockerröret innehåller, ej mer än
6 eller 7 % fås som verklig behållning. Som medverkande orsak till den
stora förlusten och den ringa behållningen må med skäl äfven räknas det
ofullkomliga sätt, hvarpå sockerrörets förarbetning sker och som, jemfördt med
den europeiska sockertillverkningens noggranna metoder, visar, att
kolonialsockerindustrin ännu befinner sig på en ganska låg ståndpunkt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>