Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerröret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har redan i det föregående blifvit sagdt, att under
inflytande af dessa ämnen sockret förvandlas i
mjölksyra. Men jemte mjölksyrejäsningen uppträder
också alkoholjäsning, förorsakad af svampsporer,
som ur luften tillföras saften och under de gynsamma
förhållanden, denna så väl i afseende på temperatur
som närvaro af qväfvehaltiga ämnen erbjuder, med
otrolig hastighet utveckla sig. Saften kommer derför
omedelbart från pressarna till skedningspannorna,
i hvilka hon försättes med en liten mängd kaustik
kalk, vanligen i pulverformigt tillstånd, ehuru
han under form af kalkmjölk skulle vara väsentligt
verksammare. Genom kalken mättas de för handen
varande organiska syrorna, och olösliga kalksalter
afskiljas. Vid kokningen koagulera de ägghvitartade
ämnena, innesluta dervid så väl den uppkomna
fällningen, som de mekaniska oreningar, saften
innehåller, och samla sig på vätskans yta som ett
tjockt, mörkfärgadt skum, efter hvars aflägsnande
saften visar sig temligen klar och svagt färgad.
Från skedningspannorna kommer saften vanligen
omedelbart till afdunstningspannorna, emedan
det förfarande, som vi här ofvan betecknat
såsom det tredje i ordningen, filtreringen, vid
kolonialsockertillverkningen endast undantagsvis
förekommer. Afdunstningen sker i kokpannor,
oftast öfver öppen eld; pannorna äro ordnade i
s. k. batterier, d. v. s. system af flera pannor
(vanligen fyra) af olika rymd, hvilka äro stälda
trappformigt den ena öfver den andra, så att den
största pannan står högst och den minsta lägst. Under
denna sist nämda befinner sig eldstaden, hvarifrån
lågan sprider sig till de högre belägna, hvilka alltså
i mån af sitt afstånd från eldstaden mindre starkt
upphettas. Den skedade saften kommer nu först i den
högst belägna, svagast upphettade kokpannan, der
hon afdunstas, tills hennes omfång så minskats, att
hon beqvämligen kan rymmas i den näst följande, öses
så öfver i denna och inkokas ytterligare, hvarvid,
om så fordras, en svag kalktillsats eger rum, och
koncentreras derefter slutligen fullständigt i den
tredje och fjerde pannan.
Under inkokningen blir saften allt mörkare och antar
slutligen en brunaktig färg. För att utröna, när hon
hunnit sin tillbörliga fasthet, använder sockerkokaren
det s. k. trådprofvet, bestående deruti, att han ur
pannan uttager en liten mängd saft och efter nödig
afsvalning rifver henne mellan tummen och pekfingret,
då längden och beskaffenheten i öfrigt af den tråd,
hvartill massan låter utdraga sig, angifva, huru vida
hon nått behörig koncentrering. Ar detta fallet,
bringas hon i kylaren för att afsvalna. Härifrån
fylles nu den sirapslika vätskan i formar af lergods
eller jernbleck, i hvilka hon stelnar till en
sammanhängande massa af små kristaller. Dessa formar
äro koniska och ha i spetsen en öppning, hvilken vid
fyllningen löst tilltäppes. Har kristalliseringen
försiggått, öppnas hålet i formens spets, och
den ännu flytande delen, sirapen, melassen, får
afdrypa och samlas i understälda kärl, medan den
korniga, kristalliserade delen, råsockret, stannar
i formen. Sedan sirapen afrunnit, tömmas (störtas)
formarna, det fasta sockret torkas och sönderkrossas
samt kommer nu i handeln som råsocker. Detta råsocker
innehåller emellertid alltid större eller mindre
mängder sirap, hvilken meddelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
