Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitbetssockrets framställning - Skedning - Filtrering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anse som verkligt fördelaktig, kan vara tvist underkastadt, i det man med skäl
kan draga i tvifvelsmål, huru vida den ökade sockermängden motsvarar den
större kostnad, som ökad arbetskraft och slitning af apparater, pressdukar
m. m. medföra, oafsedt att efterpressningen har till följd, att i saften inkommer
en jemförelsevis stor mängd främmande ämnen, hvilka försvåra hennes renande.
Den återstod, som stannar i pressdukarna eller säckarna (presskakorna),
utgör ett förträffligt foderämne för nötkreatur, synnerligast sedan han fått
undergå ett slags jäsning, hvarvid han erhåller en svagt syrlig smak.
Hvitbetssaften har, liksom saften från sockerröret, stor benägenhet att
hastigt öfvergå i jäsning. Visserligen söker man förebygga detta genom att
minst två gånger om dagen med kalkvatten tvätta rifmaskiner, pressar, säckar
och pressbleck, för att aflägsna hvarje spår af fri syra, men det är i alla
händelser nödigt, att saften så fort som möjligt vidare bearbetas, och hon ledes
för den skull vanligen omedelbart från pressarna genom rör eller rännor till
skedningspannorna.
Skedning. Sockersaftens skedning har, såsom redan vid sockerröret blifvit
sagdt, till uppgift att befria henne från en mängd inblandade främmande ämnen.
Förfarandet är väsentligt det samma, som vid rörsockrets framställning: sedan
betsaften blifvit uppvärmd till en viss temperatur, försättes hon med
kalkmjölk och upphettas derefter till kokning; de ägghvitartade ämnena
koagulera, inhölja mekaniska föroreningar samt de olösliga kalksalter, som uppstått,
och samla sig på vätskans yta som ett tjockt, svartgrått skumtäcke. En
skiljaktighet förefinnes likväl, och den ganska väsentlig, mellan skedningen af
betsaften och af rörsaften, bestående i den olika mängd kalk, som i det ena eller
andra fallet användes. Vi ha sett, att vid rörsaftens bearbetning till socker
någon filtrering eller i allmänhet något afskiljande af de ämnen, som vid
skedningsprocessen blifvit använda, ej i fråga kommer. Under sådana förhållanden
måste det vara af vigt, att möjligast minsta mängd kalk tillsättes vid
skedningen, nämligen endast så mycket, att den fria syran blir mättad. Vid
betsaftens skedning deremot tillsättes en vida större mängd kalk (alltid under form
af kalkmjölk), så att ej blott den fria syran mättas, utan äfven en förening
mellan kalk och socker delvis kommer till stånd. När skedningen alltså är
verkstäld, håller saften en stor mängd kalk upplöst, och denna måste i första
hand aflägsnas. Detta sker genom inledning af kolsyra, hvilken förenar sig
med kalken till ett olösligt salt, medan sockret frigöres; detta arbete,
saturationen, verkställes antingen omedelbart i sjelfva skedningspannorna, eller
i särskilda s. k. saturationspannor.
Filtrering. Redan då betsaften lemnar pressarna har hon en starkt
brun färg, och denna ökas ytterligare under saftens kokning med kalken i
skedningspannorna. Visserligen afskiljes någon del af dessa färgämnen med den
kolsyrade kalken under saturationen, men saften är dock, äfven då hon lemnar
saturationspannorna, starkt brunfärgad. Dessa färgämnen skulle nu dels gifva
sockret en obehaglig färg, dels inverka hindrande på kristalleringen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
