Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filtrering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det blir derför nödvändigt att söka aflägsna
dem. Detta sker medelst filtrering genom
benkol. Ifrån saturationspannorna går saften derför
till kolfiltrerna, passerar dessa, tills affärgning
skett, och kommer derefter ut i kokpannorna, för
att afdunstas. Under afdunstningens fortgång uppträda
emellertid å nyo färgande ämnen, hvarför det är nödigt
att upprepa filtreringen. Man har för den skull funnit
det ändamålsenligt att ej verkställa afdunstningen
på en gång, utan låta henne sönderfalla i två skeden,
mellan hvilka en filtrering af den redan tjockflytande
saften försiggår.
Benkolet spelar inom sockerfabrikationen en ytterst
vigtig rol, och man kan med skäl säga, att först med
dess införande hvitbetssockerindustrin blifvit i stånd
att med afseende på varans beskaffenhet verkligen
täfla med tillverkningen af kolonialsocker. Kolets
förmåga att uppsuga färgämnen var väl bekant
redan vid slutet af förra århundradet, och Figuier
hade redan 1811 fäst uppmärksamheten på benkolets
företräde i detta hänseende framför träkolet, men
dess användning inom sockerindustrin förblef mycket
inskränkt, hufvudsakligen derför, att man i början
använde det finpulveriseradt, hvilket medförde en
mängd olägenheter. Först sedan Dumont visat, att
det afsedda ändamålet kunde ernås äfven med benkol
i groft pulver, vann metoden insteg öfver allt och
blef af verklig betydelse för sockertillverkningen.
Benkolet är en i hög grad porös kropp, så att
hvarje litet kolstycke innehåller en stor mängd
små håligheter, hvilkas väggar, om man tänker
sig dem som en sammanhängande yta, skulle intaga
ett betydligt rum. Det är detta porösa tillstånd,
som man i väsentlig grad tillskrifver benkolets
verksamhet, i det man anser, att hvarje cell i
viss mån är ett hårrör, hvilket suger sig fullt af
vätska och genom ytattraktionen ur denna afskiljer
och fasthåller vissa beståndsdelar. De ämnen,
benkolet upptager ur sockersaften, äro färgämnen,
qväfvehaltiga substanser, kalk och kalksalter samt
en liten mängd alkalisalter. Ju fullständigare dessa
afskiljas ur saften, desto bättre blir sockret, och
man kan på goda grunder uppställa den satsen, att
jemte en riklig saftmängd och en omsorgsfull Skedning
ett godt och verksamt benkol är det väsentligaste
vilkoret för uppnående af fördelaktiga resultat
inom en sockerfabrik. Benkolet är emellertid en
ganska dyr vara, sa att det en gång anskaffade
förrådet måste begagnas och vidmakthållas så länge som
möjligt. Det ligger i sakens natur, att, sedan kolet
ur saften upptagit en viss mängd främmande ämnen,
dess uppsugande förmåga blir uttömd och någon renande
verkan på saften ej vidare af det samma utöfvas. Det
måste då underkastas en behandling, hvarigenom det
återfår sin uppsugande egenskap, och denna behandling
kallar man benkolets återupplifvande.
De filtrer, som användas vid sockerfabrikationen,
utgöras af 8 till 20 fot höga och ungefär 3 1/3 fot
vida upprättstående cylindrar af tjockt jernbleck,
försedda med lock och botten af gjutjern. Dessa fyllas
med groft pulveriseradt benkol och vanligen sålunda,
att filtret till hälften fylles med vatten, hvarefter
kolet småningom inhälles. Härigenom vinnes, att kolet
lagrar sig likformigt i filtret, så att inga falska
vägar uppstå, hvarigenom saften kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
