Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdunstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råsockret liar alltid en mer eller mindre gulaktig
färg, beroende på inblandning af en större eller
mindre mängd sirap. Skall melis eller hvitt farin
framställas, är nödigt, att dessa färgande ämnen
aflägsnas och att sockret får ett möjligast hvitt
utseende. För sådant ändamål företages dermed, medan
det ännu befinner sig i formarna, en operation,
som kallas däckning och afser att medelst en
genomsipprande vätska undantränga all den sirap, som
befinner sig mellan sockerkristallerna. Ursprungligen
skedde däckningen med fuktig lera, som man i ett 2/3
tum tjockt lager utbredde på sockret i formen och som,
när hon blifvit torr, flera gånger förnyades. Nu
mera däckar man vanligen med sockervatten eller
med däcksaft, hvilken sist nämda beredes af färdigt
socker sålunda, att det löses i hett vatten, klaras
genom kolpulver och blod eller ägghvita och ännu en
gång filtreras genom kornadt benkol. Sockervattnet
eller däcksaften intränger i sockret och drifver
vid nedsjunkandet framför sig den ännu qvarvarande
färgade sirapen, så att denna afrinner genom formens
spets. En fullkomligt hvit färg på sockret erhålles
dock svårligen vid detta förfaringssätt, enär äfven
ett ringa spår af vidhängande sirap föranleder en
dragning i gult. För att för ögat dölja denna gula
anstrykning, tillsätter man ofta något ultramarin, som
med den gula färgen frambringar en blekgrön färgton,
hvilken gifver sockret ett vackert klart utseende.
Efter slutad däckning utstjelpes toppen ur formen
och ställes, öfvertäckt med denna eller med en
pappershuf, i ett varmt rum, på det att den i spetsen
ännu möjligen qvarsittande sockervätskan måtte fördela
sig i hela toppen. Derefter kommer han i torkrummet,
der han utsattes för en stigande temperatur, tills all
fuktighet blifvit aflägsnad, hvarpå, sedan spetsen och
bottnen svarfvats bort, toppen får sitt pappershölje
och säljes som melis. Till farin använder man antingen
däckad första eller andra produkt, eller också ej
fullt hvit melis. Detta fasta hvita socker krossas och
males fint på farinqvarnar. Malen raffinad framställes
på samma sätt. Raffineringen af det brungula råsockret
har mycken likhet med framställningen af melis ur
betsaft, endast med den skilnaden, att arbetet härvid
naturligen begynner med råmaterialets upplösning
i vatten, som upphettas genom inströmmande ånga,
hvarpå lösningen filtreras, affärgas genom benkol,
koncentreras genom kokning o. s. v.
För att befria det utkristalliserade sockret
från moderluten (sirapen eller melassen),
har man på senare tider allt mera börjat taga
centrifugalkraften i anspråk och derigenom väsentligt
vunnit i tid. Mestadels användes metoden endast vid
bearbetning af efterprodukterna, men skulle lika
väl kunna begagnas för vinnande af första produkten,
när denna består af socker i pulverform. Principen
för centrifugalmaskinerna har redan i andra bandet af
detta arbete blifvit framstäld och deras inrättning i
bild åskådliggjord. Den skisserade teckning (fig. 29),
som här bifogas, visar en förening af två sådana
maskiner, en anordning, som ofta förekommer vid
sockerfabrikerna. Inom hvardera maskinens mantel rör
sig på en stående axel en ofvantill öppen cylinder,
hvars yttre vägg bildas af silformigt genomborrad
kopparplåt, utfodrad med stark, tät messingsväf, och
åt hvilken kan meddelas en sådan hastighet (1200 slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
