Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaffeförbrukningen - Cikorian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En beräkning visar nämligen, att i Danmark 6,46, i Schweiz 7, i Belgien 9,9, i
Nederländerna ända till 11,5—14 skålpund kaffe komma på hvar person
årligen. I Sverige, der kaffeinförseln under åren 1860—1870 vexlat mellan
15 155 804, och 18 611 285 skålpund, skulle alltså den årliga
kaffeförbrukningen på hvar person belöpa sig till ungefär 4,4 skålpund.
Vi tillägga slutligen några ord om kaffesurrogaten. Sådana finnas till
rätt stort antal. Främst böra nämnas bönorna af flera med kaffebusken nära
beslägtade växter, som i Siam, Nepal, Mosambik, Sansibar, på Mauritius m. fl.
ställen odlas och användas på samma sätt som det äkta kaffet. I Afrika,
kaffets ursprungliga hemland, och i synnerhet i vestra Sudan, begagnas allmänt
guru- eller kolanöten i stället för kaffebönan. Man särskiljer der flera
sorter, såsom röda, hvita m. fl., hvilka alla härstamma från två arter af
slägtet sterculia (st. acuminata och st. macrocarpa). De utgöra en
betydande handelsartikel mellan kustländerna och det inre landet, men ha
sannolikt ännu ej blifvit införda till Europa. Hos oss använder man som
tillsats till kaffe i synnerhet de rostade fröna af vattenliljan (iris pseudacorus),
ekollon, korn, råg, ärter, frön af pingstblomman (spartium scoparium), af
spergeln, af gumelian, turkarnas kenguel, vidare: morötter, rofvor, rötterna af
jordmandeln eller ardackern (cyperus esculentus) m. fl., ja, till och med
ordentliga fabriker äro anlagda, som lyckliggöra allmänheten med s. k.
»sundhetskaffe». Till jemförelse meddela vi här två illustrationer, upptagande
förstorade afbildningar af rent, oförfalskadt kaffe, såsom det efter kokning visar
sig under mikroskopet (fig. 37), och en blandning af kaffe med åtskilliga
surrogat (fig. 38).
Cikorian. Intet af dessa surrogat har dock erhållit den betydelse och
allmänna spridning som roten af cikorian (cichorium intybus). Denna
med vacka blå sammansatta blommor utrustade ört odlar man särskildt
till kaffesurrogat i flera trakter (t. ex. i provinsen Sachsen, Thüringen,
Rheinländerna i Tyskland samt äfven på sina ställen i Sverige). Innan
blomstänglarna på cikoriaplantan börjat utvecklas, uppdragas rötterna, hvilka
derefter befrias från sina blad, tvättas, sönderskäras i små bitar, som allra
först lufttorkas och sedermera, liksom kaffebönorna, rostas i stora
jerncylindrar. Vid den senare processen brukar man äfven på 1 centner rötter
tillsätta 2 skålpund fett. Strax efter rostningen söndermalas de, ty få de
ligga länge utsatta för luften, uppsupa de härifrån fuktighet och bli sega
och klibbiga. De ha en söt smak, som något påminner om lakrits, men
tillika äfven en bitter. En under längre tid fortsatt njutning af
cikoriaroten bekommer dock kroppen ingalunda lika väl som förtärandet af det rena
kaffet, och när en infallsmakare yttrade om kaffet, att det i viss bemärkelse
vore roten till allt ondt, hade han ännu mera skäl att påstå, att cikorian är
den ondaste af alla rötter.
Morötterna och hvitbetorna behandlas alldeles som cikoriarötterna.
Betpulvret kan till och med ibland ända till 50 procent förekomma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
