Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kakaobönornas beredning - Kakaobönan - Choklad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid utskeppningen nedskottas kakaobönorna i skeppsrummet,
vanligen utan någon vidare ompackning, och först i Hamburg
fyllas de i säckar; endast de bästa sorterna utskeppas
från afsändningsorten i skinnsäckar.
Kakaobönan omgifves af ett hårdt skal. Inuti
innehåller hon, liksom våra vanliga bönor, två
hjertblad (kotyledoner) och mellan dem rotämnet. De
tjocka hjertbladen utgöra den användbara delen. För
att befria dem från fröna och växtämnet (embryot),
eller rättare tillintetgöra det, rostas bönorna,
liksom kaffebönorna, i bleckcylindrar vid en
temperatur af 100–300° Celsius. Efter omkring 1/4
timme läggas de sedan på en qvarn, som är inrättad
på samma sätt som våra kaffeqvarnar, endast med den
skilnaden, att rifapparaten är mera slö och afståndet
mellan dess delar större. I många fabriker få bönorna,
i stället för att komma på qvarnen, passera mellan
valsar med skrofliga ytor. Härvid krossas skalen,
hjertbladen söndergnuggas i grofva stycken och
rotämnet afskiljes. Det senare bortfaller genom en
under apparaten stäld sikt, och skalen bortblåsas
medelst en fläkt. Bönans kärna utgöres ungefär till
hälften af kakaofett, 14–18 procent stärkelse,
13–18 procent proteinföreningar, 1–1,5 procent
teobromin m. m. Teobrominet är en alkaloid med samma
egenskaper som kaffeinet och teinet. Det kan endast
i kemistens laboratorium framställas i ren form och
har då en mycket bitter smak samt alla egenskaper
af ett häftigt gift. I det fint fördelade tillstånd,
hvari det förekommer i kakaomassan, verkar det deremot
angenämt upplifvande.
Kakaofettet (kakaosmöret), hvarigenom
chokladen blir så svårsmält för svaga magar, kan
lätt genom uppvärmning och utpressning skiljas från
kakaomassan. Redan för lång tid tillbaka användes
det i Amerika af kreolskorna till pomador, och hos
oss begagnas det af apotekare till ögonsalvor, cerat
o. d. Med alkalier förvandlas det till tvål och ger
en vacker hvit vara.
Kakaon beredes och förtäres på olika sätt. De rostade
bönorna söndermalas till en pulverformig massa,
som genom sin rika fetthalt blir i värme degartad,
vid vanlig temperatur hårdnar och, tillsatt med
varmt vatten, utgör en mycket omtyckt dryck; eller
ock befrias hon från sin oljehalt, hvarefter man gör
en infusion på det fettfria kakaomjölet. I största
mängd användes dock kakaon till beredning af choklad.
Choklad. Förtärandet af choklad var redan före
spaniorernas ankomst i bruk hos mejikanerna. Ordet
lär vara af mejikanskt ursprung (xocoatl) och betyda
kakao och vatten. Man pulveriserade kakaomassan,
tillsatte kryddor och socker samt kokade alltsammans
med vatten. Spaniorerna lära omkring 1520 skickat
den första chokladen till Europa, men höllo
beredningssättet mycket hemligt. Från Spanien
utbreddes chokladen vidare och först till Tyskland,
som genom sina dynastier stod i mångfaldig beröring
med det spanska hofvet. Förbrukningen blef dock länge
ganska inskränkt, dels för det höga priset, dels för
bristande insigt i beredningssättet. Först senare,
enligt en mening 1661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
