Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 153 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsning af mäsken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den största renlighet måste iakttagas, så att mäsken
ej kan surna eller skämmas. Den för jäsningens
inledande erforderliga jästen blandas först med
något mäsk, afkyld till 27,5–30°, samt tillsättes
sedan under omröring till den i jäskaren befintliga
mäsken. I stället för öl- eller pressjäst användes
nu mera stundom s. k. konstjäst, som är en med litet
humle försatt grönmaltsmäsk, hvilken genom tillsats
af jäst blifvit försatt i jäsning. Då mäsken börjar
jäsa, flytta de dervid uppkommande gasblåsorna alla
fasta ämnen i mäsken till vätskans yta, i det de,
likt små luftbalonger, föra med sig i höjden de små
fasta partiklar, vid hvilka de kunna fästa sig. Om det
sålunda bildade draftäcket är löst, bortgår kolsyran
småningom och ser man föga af vätskans rörelse. Är
deremot skumtäcket tätt, genombrytes det våldsamt af
kolsyreblåsorna. Kolsyrebubblorna äro i början klara,
men bli sedermera hvitaktiga och grumliga af nybildad
jäst. Under jäsningen stiger vätskans värmegrad
betydligt, ända med 12–15°, då mängden af mäsk är
stor. Kolsyreutvecklingen blir då häftig, och vätskan
hotar stundom att stiga öfver kärlets väggar. Man
hjelper sig då med att gjuta olja på hennes yta,
ty allt slags fett (smör, talg, grädde) lättar
kolsyrebubblornas sönderbristande och förekommer faran
af öfverstigning. Man kan lätt öfvertyga sig derom,
om man lägger en skifva fet ost på ytan af ett glas
skummande porter; fradgan minskas då hastigt. Efter
48 timmar har mäskens söta smak försvunnit och den
»vingara» mäsken är färdig till distillation.


Fig. 89. En enkel bränvinspanna.

Förbättringen af distilleringskärlen har gått
hand i hand med framstegen i mäskningen, hvilka
framkallats genom beskattningen efter mäskkarens
rymlighet. Så länge man gick i de gamla fotspåren och
använde stora mängder vatten vid mäskningen, kunde
distilleringen verkställas öfver fri eld utan fara för
vidbränning. Med införandet af tjockmäskning lärde man
sig distillera alkohol med tillhjelp af ånga. Ehuru
distillering för fri eld nu mera är en öfvervunnen
ståndpunkt, meddela vi dock (fig. 89) bilden af en
bränvinspanna af enklaste form, för att gifva en
föreställning om, huru en distillation tillgår. A är
en kopparpanna, i hvilken man upphettar den fulljästa
(vingara) mäsken för fri eld. B är pannans hjelm,
hvars stora yta afkyles af luften, så att en del af
ångorna, företrädesvis vattenångorna, förtätas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>