Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artförändringar af vinrankan - Drufvans beståndsdelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallad oesterreicher) mognar mycket tidigt och lemnar
en slemmig saft samt ett vin, som visserligen är
tunt, men af en angenäm smak. Den hvita burgundern
förtjenar större utbredning; drufvan är mycket
gifvande, mognar tidigt och lemnar under gynsamma
förhållanden ett utmärkt vin. I Steiermark odlar man
under namnet tantovina en afart, som genom sin
ovanliga rikedom på drufvor synes göra alla andra
rangen stridig. Det deraf beredda vinet är dock af
medelmåttig beskaffenhet.
Drufsorterna för de röda vinerna ha det egendomliga,
att färgämnet merendels (endast färbern gör härifrån
ett undantag) har sin plats i skalen, hvarför den
utpressade saften är hvit. Låter man saften stå öfver
de krossade skalen, upplöser hennes syra det blå
färgämnet. Den mest utbredda blå drufsorten är dock
den äkta svarta burgundern eller blå klävnern
(vid Rhein kallad klebroth).
De ortliga förhållandena ha deraf i Bourgogne
framkallat en artförändring, liveronen, en
mycket gifvande drufva. Det bästa röda ungarska vin
(ofner) fås af kadarkedrufvan. I trakten af Wien
(Vöslau) bereder man ett utmärkt rödvin af den
blå portugisern, som på senaste tiden äfven fått
insteg vid Rhein. I Steiermark (på Sauselgebirge)
växer den blå wildbachern, en ranka, som man kan
lemna full frihet och som derför slingrar sig mellan
trädens stammar. Det deraf beredda vinet liknar ett
bordeauxvin. Sämre rödviner beredas af den tidiga
klävnern (vid Rhein kallad fruhburgunder), den blå
sylvanern (vid Bodensjön och Neusiedlersjön),
gammayen (i Bourgogne) och den blå hänglingen
(på Würtemberger alp); den blå trollingern (vid
Rhein fleischtraube) odlas allmänt i Würtemberg och
ger, förarbetad tillsammans med hvit sylvaner, ett
Ijusrödt vin (s. k. schiller). Det vin, som erhålles
af trollinger ensamt, har en sämre smak.
Färbern (i Frankrike teinturier,
i Italien tinto)
lemnar en mörkröd saft, hvarmed man kan färga 7 till 8
gånger sa mycket hvitt vin tillräckligt rödt. Det vin,
som häraf beredes, s. k. pontak, är, oblandadt,
ej rätt njutbart.
Drufvans beståndsdelar. Innan vi öfvergå till vinets
beredning, skola vi taga i närmare skärskådande
vindrufvans olika beståndsdelar samt deras inflytande
på vinets beskaffenhet. På drufklasens stjelkar sitta
bären med sina hvita eller färgade skal. I bärens
cellväfnad finnes saften innesluten, och midt i denna
köttiga väfnad ligga fröna eller kärnorna. Stjelkarna
så väl som kärnorna innehålla garfämne, hvilket,
liksom det i galläplen förekommande, utmärkes af en
kärf och sammandragande smak. Garfämnet löses i vinet,
om man låter det länge stå i beröring med kärnorna;
deraf kommer den kärfva smaken hos rödvinerna, som
erhållas genom jäsning af de krossade bären. Äfven
stjelkarna skulle, om de krossades och utpressades,
meddela vinet garfämne, hvilket ej skulle medföra
någon olägenhet, emedan man, om man så vill, kan
bortskaffa garfämnet genom vinets klarning med husblåss.
Men stjelkarna innehålla derjemte äfven andra ämnen,
s. k. extraktivämnen, hvilka gifva vinet sträf smak
och ej kunna genom klarning bortskaffas. Af denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
