Uppfinningarnas bok / Femte bandet. Det dagliga lifvets kemi / 171 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pressning och lagring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bränvin, behöfver man naturligtvis ej bortskaffa
stjelkarna. Man skiljer bären från stjelkarna medelst
drufreparen (fig. 97), ett såll, som låter bären falla
igenom hålen, men qvarhåller stjelkarna. Bären krossas
sedermera mellan valsar, ofta med trästötar, för att
ej tala om den osnygga trampningen med fötterna.

Det sålunda beredda moset sändes nu till pressarna,
om man vill bereda hvitt vin, eller försättes tillika
med skal och kärnor genast i jäsning, om man vill
ha rödt vin. Då drufvorna (såsom t. ex. sylvaner)
gifva en slemmig saft, plägar man låta mäsken några
dagar stå betäckt på ett kallt ställe, innan man
skrider till pressningen. Före pressningen låter man
en del af saften af rinna genom en silinrättning;
derefter lägges den tjocka återstoden i möjligast
jemna lager i pressen och tillpackas väl, eller
fylles han på säckar af segelgarn, som ligga mellan
ramar af korgverk. Pressinrättningarna äro ofta
af ganska olika, stundom temligen ursprunglig
beskaffenhet. Deremot arbetar den rawaldska
pressen både fort och väl. En enda pressning är ej
tillräcklig för att fullständigt utkrama saften;
återstoden sönderstötes derför väl och får ännu en
gång gå genom pressen. Den sist af rinnande saften är
rikast på syra. Den återstående massan, »trestern»,
är dock ännu ej på långt när utblottad derpå och
användes till beredande af trestervin. Man behöfver
nämligen endast tillsätta en lösning af drufsocker
för att deraf kunna bereda ett drickbart vin.


Fig. 98. Den rawaldska vinpressen.

Nyligen har man försökt att i stället för pressar
använda centrifugalmaskiner och sålunda utslunga
saften ur drufmoset. Man erhåller genom detta
förfaringssätt mera saft, ty medan drufvorna vid
vanlig god pressning gifva 66 2/3 procent saft,
kan man medelst centrifugalmaskinen erhålla inemot
76 procent. Dessutom klaras det deraf beredda vinet
bättre och hastigare. Vid dessa arbeten, liksom vid
den sedermera följande jäsningen, måste den yttersta
renlighet iakttagas. Det yppersta material kan genom
små synder mot detta första bud helt och hållet
förlora sitt värde.

De i drufvan inneslutna kärnorna innehålla 10–20
procent olja. I Italien har man sedan gammalt
tillverkat olja af dessa kärnor, och nyligen har man
börjat göra det samma i Schweiz, Frankrike samt i
flera trakter af Tyskland. Sedan man torkat kärnorna,
malas de till fint mjöl, uppvärmas med vatten och
utpressas. Vill man på samma gång tillgodogöra
kärnornas halt af garfämne (för rödvinsberedning),
utlakar man mjölet med kolsvafla eller benzin (begge
flygtiga vätskor, som med lätthet lösa feta ämnen)
samt skiljer genom distillering lösningsmedlet från
oljan. Sedan denna sålunda blifvit bortskaffad,
kan man lätt utdraga garfämnet med eter. Oljan af
vindrufkärnorna har en guldgul till gröngul färg;
hon är något tjockflytande, har len

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>