Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pressning och lagring - Vinförökning med konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett glasrör e inpassadt. Vid jäsningens slut har
dock ännu ej en tillräcklig mängd färgämne löst sig,
hvarför vinet ej är nog mörkrödt, »täckt». Man lemnar
det derför ännu en tid i beröring med dräggen, tills
det antagit den färg, man önskar. Man aftappar det
nu, men faten svaflas ej; svafvelsyrligheten skulle
nämligen inverka på färgen; man hjelper sig derför
med att i fatet bränna en eller ett par muskatnötter.
Vinförökning med konst. Innan vi öfvergå till vinets
ytterligare behandling eller dess lagring, skola vi
omtala, huru man går till väga för att förbättra
drufsaften under dåliga år, så att man af dåliga
råämnen, hvilka förr ej kunde användas till annat
än boskapsfoder, kan erhålla ett drickbart vin, ja,
till och med förvandla dåligt vin i godt. Den nu mera
aflidne dr L. Gall i Trier har förtjensten att ha lärt
vinodlaren, huru han skall behandla drufsaften under
dåliga år för att deraf bereda en god handelsvara,
Man är skyldig honom all tacksamhet, så mycket mer
som han under en följd af år måst bestå en svår kamp
mot dem, som sedermera blefvo hans ifrigaste apostlar.
Vinberedningens historia visar oss, att man i alla
tider sökt förbättra vin. Men detta utfördes blott
i en ensidig riktning: man gjorde svagare viner
starkare genom tillsats af socker i form af torkade
drufvor (russin) eller inkokad drufsaft. Detta var
ett gammalt bruk, hvarifrån Ungarns ausbruchviner
(tokajer och ruster) leda sitt ursprung. Den franske
kemisten Chaptal hade samma mål i sigte, da han
förordade en tillsats af socker till svag drufsaft,
hvilket förfarande under namn af chaptalisering fått
en vidsträckt användning. Dessutom har man på flera
ställen användt krita, potaska m. m. för att mildra
en allt för skarp syra hos vinet. Hvaruti bestod nu
Galls förbrytelse?
Gall visade, att viner af vanlig skörd innehålla
för mycket syra och för litet alkohol. För att
afhjelpa detta missförhållande finnas två utvägar:
man kan antingen bortskaffa öfverskottet eller
tillsätta hvad som fattas. Man hade förut användt
den förra metoden, Gall valde den senare. Han
föreslog att genom drufsaftens utspädning med
vatten fördela halten af syra på en större mängd
vätska. Da alkoholhalten härigenom naturligtvis
minskas, måste socker tillsättas, för att vinet efter
slutad jäsning skall innehålla den nödiga mängden
alkohol. Förfarandet låter använda sig så väl på
drufmoset som på det färdiga vinet, då det senare
efter sockrets tillsättande af sig sjelft å nyo kommer
i jäsning. Detta är i korthet det vigtigaste af den
så kallade galliseringen, hvarigenom vinets
mängd ansenligt ökas.
Petiot, en vinhandlare i Bourgogne, har uppfunnit en
annan metod att öka vinets mängd, hvilken i Frankrike
mycket användes. I Bourgogne bruka vinodlarna lemna
dräggen åt tjenstfolket, som genom pågjutning af
vatten samt blandningens jäsning deraf bereder en
dryck. Man hade fallit på den iden att till dräggen
tillsätta litet socker, hvarigenom drycken så
förbättrades, att under dåliga vinår tjenstfolkets
vin skall ha varit bättre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
