Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinförökning med konst - Vinets lagring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fransmännen ha bättre insett värdet af
vinförbättringen. De uppköpa i Tyskland sura viner för
att under namnen bordeaux, chablis o. s. v. sälja dem
till fem- och sexdubbla inköpspriset. Ehuru Frankrike
tillhör de mest vinodlande länder, är dock endast en
ringa mängd af de franska viner, som gå i handeln,
rena naturalster. Vare detta sagdt utan allt klander;
vinet är under alla omständigheter ett fabrikat,
hvars beredande man ej kan uteslutande öfverlemna åt
naturen, och just de linaste och bästa viner fordra
i alla länder en högst omsorgsfull behandling, som
innefattar mångfaldiga uppblandningar, utspädning med
andra vinsorter o. s. v. I Frankrike bearbetar man
formligen vinet, man säger derför »travailler le vin»;
man blandar billiga sorter, i synnerhet från södra
Frankrike (departementen Hérault, Pyrenées-orientales,
Ande, Gard m. fl.), med de i Bourgogne, Beaujolais
samt i trakten af Maçon och Bordeaux uppdragna
vinerna, för att göra de senare mera billiga. Äfven
tillsättes alkohol, hvilken inblandning är enligt lag
tillåten till 18°; deremot äro alla öfriga tillsatser,
de må vara skadliga för helsan eller icke, förbjudna
vid viten af ända till 1 000 franc (700 rdr) och 4
dagars fängelse, hvarförutom det förfalskade vinet
uthälles på gatan. En allt för stor tillsats af vatten
anses till och med som förfalskning, och åtal af denna
anledning förekomma hvar enda vecka i Paris. Många
dyrbara och goda viner, i synnerhet sådana, som aret
ämnade att sändas till aflägsna trakter, blandas med
sprit, dels för att de skola hålla sig längre, dels
bättre motsvara afnämarnas smak. Förr tillsattes
spriten vanligen först sedan vinet jäst. Nyligen
har man dock börjat blanda drufsaften med alkohol,
och försök, som man anstalt för att utröna, om det är
ändamålsenligare att till drufsaften tillsätta socker,
låta detta jäsa med saften samt sålunda öka mängden af
alkohol eller att redan från början tillsätta alkohol,
synas tala för det senare förfarandet.
En s. k. vinförbättring, som ej är synnerligt farlig,
men dock föga smaklig, består i att blanda vinet
med glycerin. Detta ämne är en i vatten löslig,
sirapstjock vätska, hvilken erhålles som biprodukt vid
beredning af tvål eller stearinljus. Förr, då man ej
kände, huru man skulle använda denna biprodukt, stod
han lågt i pris, och denna omständighet ådrog honom
snart bryggares, likörfabrikanters och vinodlares
uppmärksamhet, ty utom sin söta smak har glycerin
egenskapen att gifva dermed uppblandade vätskor en
substantiös, simmig beskaffenhet, Emedan glycerin,
som för öfrigt bildas vid all spritjäsning, ehuru
i små mängder, ej kan jäsa, har det intet skadligt
inflytande på vinets varaktighet. Efter glycerinets
upptäckare, svensken Scheele, kallas detta förfarande
scheelisering, och det lär finnas fabriker,
der man framställer glycerin i stor mängd enkom för
att använda det till uppblandning af viner.
Vinets lagring. Vinets förändringar i lagerkällaren
bero af den der rådande värmegraden. Denna måste
vara så likformig och jemn som möjligt och får ej
sjunka under vissa gränser. Vinet blir småningom
lugnt, kolsyra utvecklas ej vidare, och sprundet kan
tillslutas, sedan man fullständigt fylt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
